Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Octave Feuillet.
. (Forts. fr. föreg, häfte.)
IV.
Feuillet har i ett af sina provérb, Alix, berättat hur de missnöjde och
förtryckte borgarne i den goda staden Nürnberg sammangadda sig mot
Ottokar, Frankens och staden Nürnbergs landtgrefve och tyrann. På ett af deras
möten uppträda de och tala — icke om det beklagansvärda och arma
fosterlandet, utan om de fördelar, som en hvar ämnar betinga sig. Endast deras
chef, den varmhjärtade Ulrik, håller en mera glödande oration för de
sammansvurne, hvilka råka i tvist om de simplaste bagateller. Han å sin sida
eldas af sin mätress, och hon af sitt hat till den man, hvilken skymfat henne,
sedan han låtit mörda hennes två älskade bröder. Alla bära de fosterlandets
namn på sina läppar; alla domineras de af en eländig egoism.
Ulrik, som åtagit sig att döda Ottokar, upptäcker vid sin återkomst från
mötet, att det bref, hvilket skulle förskaffa honom den nödiga audiensen, stulits
under hans frånvaro och icke mer kan åferfinnas. Alix, hans älskade, väpnar
sig med en dolk och ilar, oaktadt hans protest, upp till borgen. Där får hon
blifva vittne till en sorglustig komedi. Den ene efter den andre af staden
Nürnbergs sammansvurne infinna sig hos grefven och uppdaga, hvad som väntar
honom. Alla äro de rädda om sina skinn, eller sin egendom; de angifva
hvarandra och hoppas på en belöning. En enda söker att stöta ned Ottokar
— dock icke af fosterlandskärlek, utan af ett slags lifsleda. »Han ser ut» —
säger grefven — »att vara en roué, hvilken af ledsnaden drifves att söka
ovanliga sinnesskakningar. Hans bragd tyckes snarare vara frukten af en
blaserad toks vad, än af en sann medborgares fosterlandskärlek. Han har velat
döda mig för att icke behöfva begå själfmord.»
Så kommer äfven Ulrik — förrädare som de andre, i hopp om att kunna
hindra sin älskarinnas blodsdåd. Och så kommer älskarinnan, den hjältemodiga
Alix, icke för. att mörda sin gamle fiende, Ottokar, utan för att afslöja ätten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
