Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKOM HÄREN.
-425
vidrört en af dess viktigaste men mest svårlösta frågor nämligen
brödbakningen — kräfver säkra och med sitt ansvarsfulla uppdrag väl
förtrogna utöfvare är en gifven sak, och intendenturen är också en i alla
länder väl tillgodosedd tjänstegren. Hvarifrån vi i Sverige i en hast skola
taga dess personal, lär väl icke ens den lifligaste fantasi kunna utgrunda,
då vi icke hafva att tillgå andra än regementenas egna intendenter och
några fullkomligt civila tjänstemän i arméförvaltningens
intendentsdepartement, ett i öfrigt uteslutande för fredsändamål afsedt ämbetsverk.
Innan vi lemna frågan om en härs underhåll i krig, kunna vi icke
undgå att påpeka, huruledes § 74 i regeringsformen återför oss till förra
århundradets långsamma och oafgörande krigföring samt beröfvar oss
möjligheten att tillgodogöra oss krigsortens tillgångar, så vida de icke
frivilligt bjudas. Denna paragraf stadgar nämligen, att gärder få
utskrif-vas endast till krigsfolkets underhåll »under tåg eller marsch», hvarefter
tillägges: »Den (denna gärd) må icke äskas för trupper, som å någon ort
blifva förlagda, eller under krigsrörelser nyttjas, då trupperna böra utur
därtill samlade magasiner eller förråd med deras behof varda försedda.»
Med insikt om denna bestämmelses föråldrade lydelse föreslog
regeringen för några år sedan riksdagen en särskild rekvisitionslag, sådan den
finnes i alla andra länder, och enligt hvilken allt rekvireradt betalas, och
sedan högsta domstolen förklarat den icke komma i delo med den
anförda grundlagsparagrafen. Andra kammaren var dock af annan mening,
och sedan tyckes frågan hafva förfallit. Den svenska öfvergeneralen,
som i sanning icke kommer att dansa på rosor, försättes härigenom i
nödvändigheten att välja mellan att begå grundlagsbrott men rädda
hären och kanske fosterlandet eller att äfventyra härens underhåll,
fördröja dess verksamhet och lemna landets tillgångar åt fienden, som icke
är bunden af våra grundlagar och icke lär vara så nogräknad med
betalningen. I sanning ett föga angenämt val, hvars utgång dock icke
lär våra tvifvelaktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
