- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
409

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räkning för, att han ej sökt bota ett ondt med sjufaldt värre. Hans
föregångare hafva ej varit så humana. När allt kommer omkring, är han oaktadt
alla förvillelser och brott dock ej så djupt sjunken som många hans äldre
kamrater. Bör han ej näpsas och släppas — men ej lifdömas?

Huru skulle vi — vi alla, som på samma gång sitta till doms och stå
som anklagade, — huru skulle vi kunna fälla ett rättvist utslag öfver vår
samtid? »Eget beröm luktar illa!» ja väl! men själfmord, ehuru på modet, kan
ej heller rekommenderas. En allvarlig sträfvan efter rättvisa vid utdelandet af
pris och tadel är allt vi mäkta åstadkomma.

Personer, hvilka som Otrygg och Trygg tänka lika i så många och
viktiga fall, kunna ej stå i kontradiktorisk opposition mot hvarandra. De kunna
ju båda hafva rätt, och skiljaktigheten af deras omdömen bero på, att de
betraktat frågan från olika sidor och synpunkter. Skulle de ej kunna räcka
hvarandra handen som vänner?

Er uppsats slutar med den förklaringen, att Ni »skulle kunna mycket
längre kväda på er litania». Jag slutar min med en uppmaning till Eder att
snart fortsätta den och att därvid uppmärksamma, förklara och råda bot för
den sjukligt hyperkritiska stämningen hos vår tid, detta »nil admirari», som
förstorar felen, förringar förtjänsterna, släcker entusiasmen, förlamar
handlingskraften samt alstrar liknöjdhet och lifsleda.

Per Trygg.

Replik af Thomas Otrygg.



Något genmäle af mig synes ej vara af nöden. Våra åsikter syfta nog
i det stora hela åt samma håll, ehuru vi belyst frågan från olika sidor. Att
heller ej mina ord varit uppburna af någon pessimistisk misströstan, bör ju
hafva varit tydligt. Väckarerop skulle jag icke hafva uppstämt inför en
tidsanda, som jag trott försänkt i dödssömn.

Jag har intet emot uppmuntrans och bifallets ord, blott ej dessa blifva
de enda: äfven klandret och skuldbekännelsen bör få sin plats. Det var
därför jag tog till orda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free