Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCESCO D’ANDRADE. 391
presto, som man knappt kan följa, får den icke karakteren af en orgievisa,
som en supbroder sjunger, men af ett utbrott af en otämbar, öfversprudlande
lifsglädje, som strömmar öfver sina bräddar lik en flod. — — Den liflighet,
med hvilken han spelar Figaro i »Barberaren», är åter en helt annan.
Under det att Don Juan blott lefver för att roa sig själf, så är Figaro
till för att tjäna alla andra. Han är den outtröttliga företagsamheten, som
ständigt står till tjänst, och för hvilken intrigen är lifsluften. Han är alltid
färdig natt och dag till att hjälpa andra ur förlägenheten och har själf blott
den tillfredsställelse,’ som sådana verksamma människor gärna njuta af, den att
veta sig vara en mycket viktig och oundgänglig person.
Liksom man i de mindre italienska städerna samlas hos apotekaren^
såsom den man hvilken representerar vetenskapen och bildningen på stället,
så måtte i Spanien barberaren i småstäderna vara den intelligenta makten, som
beherskar och leder det lilla samfundet. Rossinis »Barberaren» är tydligen
en typ för en spansk barberare, och d’Ändrade, som på nära håll känt och
studerat dessa människor, förstår, som endast en sydländing kan det, att gifva
honom ali den verve, ali den smidighet, munterhet och fiffighet, som gör
honom till operans egentliga hjälte, trots grefve Almaviva, som har
älskar-rollen. — Han kommer dansande in med guitarren, och strax i hans första
stora aria, där han underrättar publikum om alla sina briljanta egenskaper,
gifver d’Ändrade en sådan glans till partiet, att man riktigt förstår hur
förnöjda alla människor äro med Figaro — inberäknadt han själf. — Det är bara
solsken alltsamman utan den minsta skugga. Då han strax därefter berättar
Almaviva, huru hans butik är inredd, påminner hela föredraget om huru
folket i södern kan framställa den enklaste sak med en så dramatisk schwung, att
en barberarstuga gör intryck af att vara ett kungligt palats. Ingen annan än
en sydländing förmår egentligen gifva en sann bildväf Rossinis Figaro.
d’Andrade känner honom personligen, han har hela hans karakter
lifs-lefvande för sig, och han njuter tydligen af att spela denna roll. Han gifver
den så helt igenoTn con amore, att han rifver alla de andra med sig. Aldrig
har man hört kapellet spela eller körerna följa sådana tempo på operan i
Stockholm. Det är en hvirfvel af lustighet, skälmaktighet, barnslig uppsluppenhet,
som är obeskrifligt välgörande och ovanlig hos oss.
Figaro är icke endast uppfinningsrik, fiffig, tilltagsen och fräck, han är
också älskvärd, så ovanligt älskvärd. Han har det innerligaste medlidande
med Rosina, som hålles inspärrad som en fågel i buren, han har en
taktfull-het, en beskyddande broderlig ömhet gent emot henne, som kommer en att
förstå, att hon med den största frimodighet följer hans råd och anvisningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
