Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
FRANCESCO D’ANDRADE. 382
knän! Se här!» — Ironien i hans uttryck är så fin, att blott en så förtviflad
människa som .Elvira förstår, att det blott är en vacker fras.
Det är denna kalla, intagande, förnäma Don Juan, som till sist tar emot
kommendantens ^taty och därvid icke visar den minsta förskräckelse, blott en
slags estetisk nyfikenhet, som om det till en viss grad intresserar honom att
•v .........
se en så ovanlig person inträda i sitt palats. Han mäter honom från hufvud
till fot, som om han ville säga: »Hvad är du för ett odjur! — Hvad vill du
mig egentligen?» «
Först då den döde fattar det dräpande greppet kring handen på Don
Juan, blir han hemsk till sinnes. Då framträder sydländingen med sin
smidighet i alla rörelser för att göra sig fri. Han famlar efter dolken med
venstra handen vid sitt bälte och försöker att skära bort den järnhårda handen,
som håller honom fången.
Hans sista stormanlopp mot de slutna dörrarne är ännu trots, blott
ungdomligt öfverlägset trots, med knutna händer mot den makt, han icke vill böja
sig för. d’Andrades Don Juan är den spanske’Don Juan, sådan som han
skildras i den gamla spanska legenden, och det är Mazarts. Don Juan," sådan
som hans musik har skildrat honom, oeh så som man bäst förstår, att denne
bedårande egoist må ha lefvat och dött.
Af alla de detaljer, med hvilka d’Andrade gör sitt spel rikt, vill jag blott
nämna ett par till upplysning, om huruledes en stor konstnär aldrig försummar
att gifva karakter åt den minsta småsak.
Då han på maskeraden å slottet dansar menuett med Zerlina, visar han
henne under dansens lopp, hvilka steg hon skall göra. Zerlina är ju blott en
bondflicka; hon kan ej dansa menuetten, som är de förnämas dans; men så
vänligt och älskvärdt visar Don Juan henne, huru hon skall sätta sina fötter,
när hon skall sträcka fram handen, och ler uppmuntrande mot henne.
Då Don Juan i första akten dräper kommendanten, böjer han sig ned
och känner länge på hans hjärta. »Jo, han är stendöd.» Så torkar han
blodet efter värjan af sin kappa och så först bort.
I hvilken situation han än uppträder, så bevarar han alltid den
öfverlägsenhet, ^som jag skulle vilja kalla för »kulturens ro». — Han är icke blott
en fin herre, han är en förnäm, danad adelsman. Han kan icke göra något
simpelt. Det är blott uppkomlingar, som posera på scenen liksom i lifvet,
och genom knalleffekter söka vinna publikens uppmärksamhet, d’Ändrade
är alltför upptagen af att vara Don Juan för att kunna befatta sig med
publikum, och till och med i de mest rifvande tempo, bevarar han denna
ba-lance, som är så ytterst sällsynt att finna. Då han sjunger dryckesvisan i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
