Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369 ’ SVENSK FILOSOFI.
Denna uppfattning af odödligheten sammanhängnr nära med det
pantei-stiska odödlighetsbegreppet, enligt hvilket hvarje individuell verklighet blott är
en ändlig, tillfällig form, hvari det oändliga urväsendet kläder sig.
För en allvarlig förståndskritik upplöser sig dock denna generella
odödlighet i tomma abstraktioner. Ty det allmänna är ingenting annat än det
genom vår abstrakta uppfattning mer eller mindre godtyckligt särskiljda lika
och gemensamma i en mångfald individuella företeelser. Ett allmänt, som vore
själfständigt i förhållande till individerna, gifves det icke.
Alltså — antingen gifves%för människan såsom människa ingen
odödlighet, eller ock är den en individuellt personlig odödlighet. Om en sådan är det
ock gemenligen, som diskussionen rör sig, när odödlighetsfrågan debatteras.
För denna odödlighet, som innebär, att den enskilde bland oss skall fort-*
lefva äfven efter den kroppsliga döden såsom samme individ, samma »jag»,
som här under jordelifvet, hafva under skilda tider en mångfald olika skäl
förebragts och äfven motskäl framställts.
Bland de invändningar, som gjorts mot denna odödlighets möjlighet och
sannolikhet, tager förf. först i betraktande de svårigheter, som man föreställer
sig att odödlighetstron skulle medföra med hänsyn därtill, att evigt lif väl enligt
denna tro ej skulle tillmätas blott de till full utveckling komna människorna,
utan äfven de otaliga mänskliga embryoner, som aldrig fått skåda dagens ljus.
Ja, hvarför icke ock djur ock växter ? Men — hvarför skall denna konsekvens
afskräcka oss? Hvarför skulle vi icke kunna antaga, att hvar helst lif röjer
sig, där röjer sig ock något odödligt; och att i samma mån, som detta lif
når verklig individualitet, i samma mån det ock blir delaktigt af en individuell
odödlighet?
En annan och vida vanligare invändning mot odödlighetsläran är den,
.att erfarenheten nogsamt visar, att lifvet hos människan alltid är bundet vid
kroppsliga organer och medvetandet alltid vid vissa processer i hjärnan och
nervsystemet. Att antaga själen kunna fortlefva såsom skild från den efter döden
förmultnade kroppen, vore därför, såsom Aristoteles sade, detsamma som att
antaga »ett gående utan fötter».
Men häremot må invändas följande. För så vidt man icke ställer sig på
•en rent materialistisk ståndpunkt och sålunda antager, att själslifvet intet annat
är än nervprocessen, så innebära de antydda fakta intet annat än, att själen
under jordelifvet använder kroppen såsom organ för sin verksamhet eller
behöfver den såsom sin förutsättning. Men i andra tillvarelseformer är det
alltför väl tänkbart, att själslifvet opererar under andra förutsättningar och med
andra organ.
Svensk Tidskrift 1891. 142, 13, 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
