Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355 octave feuillet.
tillfälle att visa sig. Det finnes kvinnor, som bestå sig med älskare, säger man.
För min del hvarken .har eller önskar jag dylika, men komme jag en gång
att smaka på den förbjudna drycken, skulle jag icke tömma den långsamt,
droppe för droppe; nej, vid gud, jag skulle dricka ur den i ett andedrag. Är
det väl mitt fel, att frestelsen aldrig mött mig, att jag icke kommer i beröring
med annat än den mest hvardagliga prosa, och att allting är vulgärt?»
En ung ridderlig man, chevalier de Rosalba, gör grefvinnan sin kur och
är finkänslig och poetisk. Han klagar öfver sitt oroliga lif, sina orgier, sin
brist på tro och frid, sin olycka, sin världssmärta. »Jag har» — säger han
— »under hela min ungdom sorgfälligt dolt alla mina goda och ädla
egenskaper för att skryta med det öfriga. Jag sjöng under orgien visor, som drefvo
gyckel med fosterland och Jcärlek, för att under natten väta min kudde med
tårar, vid tanken på förflutna tiders hjältar och på lyckliga älskande. Jag
tillhör denna skrymtaktigt gudlösa ungdom, som gömmer sina dygder åt mörkret
och visar sina laster i dagsljuset.»
Ett ögonblick inbilla sig grefvinnan och chevaliern — grefvinnan, att
hon funnit sitt ideal, sin stora lidelse; Rosalba, att han älskar henne för lifvet,
djupt och sannt. Dock endast för ett ögonblick. Snart kommer kritiken.
Hon ser, att han eger otympliga fötter; han ser, att hon har mustache och
magra armar. Besynnerligt — tänker hon — »allt det där, som han sagt, är
ju löjligt. Det finnes ord i en mans mun, efter hvilka man antingen kastar
sig i hans armar eller säger: ni är en stor narr! Och jag, som trodde, att han
var originell och då har han icke gjort annat än läst upp Alfred de Musset!»
Äfven han finner, att hans grefvinna läst för mycket. Brytningen eger rum
och båda skiljas, och när så Rosalba aflägsnar sig från slottet, säger han till
betjänten: »Vet du, hvad idealet är?» — tilläggande: »kom hit, jag vill med
två ord förklara det!»
Hvad som hos Musset och hans släkt varit natur blef nu affektation eller
rent af en parodi. Hvad som hos Musset tjusade och fann återsvar uppväckte
nu löje, d. v. s. var utdömdt. Hela detta fina och lekande lilla skämt
utmynnade sålunda i en kvick och djärf själfsathv
II.
Romantiken efterträddes af école du bon sens. Ponsard diktade om
familjelifvets lycka — plikten, dygden, troheten och husligheten. Augier gjorde
kälkborgaren Julien i Gabrielle nästan till idealet af en make och familjefar.
Här gällde det sålunda en protest mot romantiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
