Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
octave feuillet.
och till Kina; hon underhöll S:t Vincent de Pauls orden, en af
ultramontanismens farligaste högkvarter; hon skaffade befordran åt nulliteter i armén, blott
de gingo i kyrkan, egde hållning och. världsvana. Här kräfdes alltså att kunna
tala spirituelt, att föra sig med behag, vara hofman och katolik: här kräfdes
takt, själfbeherskning och lefnadsvett, äfven om man i grunden icke var så
alldeles otadlig.
En af de trägnaste och älskvärdaste gästerna vid hofvet i Compiègne var
diktaren Feuillet. Oklanderligt korrekt, fulländad kavaljer, stolt, litet nervös,
nobel T)ch elegant, ifrig katolik och hertiginnornas riddare, egde han alla
förutsättningar att äfven bli deras skald. Född uppe i Normandie 1821
genomgick han Collége Louis le grand i Paris, aflade sina prof med nästan lysande
resultat och var redan som ung student fin och aristokratisk. Långt ifrån att
deltaga i kamraternas orgier, att föra deras oroliga och bullersamma lif,
tillbragte han sin ungdom i en helt annan luftkrets. Drömmande och poetisk,
älskade han det sköna, stora och ädla mål, sträfvanden och idéer, — allt under
en tid, då romantiken ännu flammade med en djup, och het glöd, innan den
blef till aska. Gossen hade upplefvat romantikens blomstring — diktaren var
ju född 1821 — läst Hugos verser, George Sand och Musset. Ynglingen fick
bevittna deras eftersommar och höst, d. v. s. han lärde sig, att det gamla nu
var utdömdt. Alla dessa stormande och oroliga känslor, alla dessa skiftande
och äfventyrliga lifsoden, hvilka han såsom barn ofta hade beundrat, stodo
icke i kurs mer, tidén var för prosaisk.
Och denne unge man, hvilken var romanesk nog att tro på en poesi
midt uppe i prosan, — denne unge drömmare med den oklanderliga
hållningen fann, att han kom för sent, och blef en smula skeptisk. Hvad tjänade
det nu till att dikta som romantiken, nu då dess glöd icke mer var en lifsmakt?
Hvad tjänade det nu till att instämma med Musset, då hans lidelse öfvergått
till en tom, banal fras? Och så skref Feuillet en liten scène — »Förbjuden
frukt» — där han slutade af sitt första konto med romantiken.
Grefvinnan Corisanda gömmer på en passion, stor nog och stark nog
att våga allt, om det kräfves — men då det icke erbjudes något tillfälle att
bruka den, måste hon slösa bort den i triviala små förhållanden. »Jag är
frivol» — säger hon — »blott och bart därför att alla anledningar att vara
allvarlig felar mig. Jag är mäktig passioner, och jag eger endast nycker af brist
på någonting, som förtjänar bättre. Jag har en djup fond af viljekraft, men
på hvad skulle jag väl använda den, när jag endast behöfver lyfta mitt
lillfinger för att få allt, som jag kan önska mig? Jag går och bär på tusen goda
egenskaper och åtskilliga fel, hvilka skola dö med mig utan att ens hafva fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
