- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
332

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styrka af 24 skvadroner med 3,600 ryttare och 2 ridande batterier[1] med
tillsamman 12 kanoner. Sedan sex af våra kavalleribataljoner afgått till
arméfördelningarna, återstå icke flera än fyra till bildande af en
kavallerifördelning med en styrka af knappast 1,600 man.

Att vårt kavalleri liksom artilleriet är allt för fåtaligt, inses utan
svårighet. Man må icke invända, att fienden icke kan föra stora
kavalleristyrkor öfver hafvet, och att vi på grund däraf icke skulle behöfva
dylika, ty först och främst är detta antagande icke bevisadt, och vidare
må det väl icke vara för mycket begärdt, att vi hafva någon fördel på
vår sida. Vid ett krig i Sverige är vår fiende den anfallande; det är
han, som har förhand, och vi, som måste rätta oss efter honom, till dess
vi mäkta vända om förhållandet. I denna belägenhet är det af synnerlig
vikt för oss att ständigt vara väl underrättade om fienden, men detta
kunna vi icke, med mindre vi ega en själfständig kavallerifördelning och
tillräckligt talrikt kavalleri. Att öka antalet af våra nuvarande tio
bataljoner låter väl svårligen göra sig, men deras styrka måste ovillkorligen ökas,
så att skvadronen icke står allt för mycket efter öfriga härars 150 man
starka skvadroner[2]. Vid kavalleriet måste hela den stridande styrkan
utgöras af stammanskap och hästarna finnas och vara utbildade redan i
fredstid.

Infanteriet, artilleriet och kavalleriet äro väl tillräckliga för
utkämpandet af hvarje strid, men ett fjärde truppslag fordras ytterligare för
verkställandet af alla de tekniska arbeten, som äro oundgängliga i krig, och
som icke kunna utföras af de stridande vapnen, såsom svårare
befästningsanläggningar, väg- och brobyggnader, upprättandet af telegrafledningar
och telegraftjänstens skötande, återställandet af förstörda järnvägar och
till och med byggandet af kortare dylika jämte upprätthållandet af
trafiken på järnvägarna, om sådant blir nödvändigt, m. m. Alla till dylika
arbeten afsedda trupper kallas ingeniörtrupper. Dessa förekomma
vanligen i bataljoner, af hvilka i de stora härarna hvarje armékår har sin. Som
arméfördelningen i en mindre här måste vara utrustad för själfständig
verksamhet, bör hon äfven ega en ingeniörtrupp till utförande af
befästningsarbeten och broslagning, och anser man den minsta styrka, med
hvilken hon kan reda sig, böra uppgå till ett kompani med 200 man i
ledet, försedt med en broträng, som tillåter slåendet af en för alla vapen:
användbar bro öfver vattendrag af den bredd, som fördelningen
antagligen kan komma att träffa på. För telegraftjänsten erfordrar hvarje


[1]
Benämningen "ridande" innebär, att kanonernas betjäningsmanskap rider löshästar i
stället för att åka på fordonen, hvarigenom större rörlighet vinnes. Den stora tillgången på
hästar medgifver dessutom ett utbyte af draghästar, hvarjämte det ridande artilleriet öfver
allt har lättare materiel än det öfriga, det "åkande".

[2]
Den femte skvadronen i hvarje bataljon blir vid mobilisering depot och utfyller
dessutom de öfriga. — Jämtlands hästjägarekår har endast 2 skvadroner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free