- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
331

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket inga hinder funnes, skulle ständigt omgifva honom, utan
svårighet upptäcka allt, hvad han företoge sig, och hindra honom att bortsända
en aldrig så liten trupp från den stora hufvudmassan. Den befälhafvare,
som befunne sig i en sådan olycklig belägenhet, skulle ingenting veta om
fienden, skulle icke kunna fatta ett enda efter omständigheterna lämpadt
beslut och skulle till slut, sedan hans infanteri blifvit utslitet af den för
detta vapen ytterst tröttande men för kavalleriet jämförelsevis lätta
bevakningstjänsten nödgas kämpa under obekanta och ogynnsamma
omständigheter.

Kavalleri måste man sålunda hafva först och främst för att skaffa
underrättelser om fienden eller för att bestyrka dem, som man erhållit
på annan väg, vidare för att afhålla fiendens kavalleri så väl under
rörelserna som på slagfältet, då detta vapen merändels uppsöker flyglarna, och
slutligen för att i kritiska lägen på slagfältet ingripa till det möjligen
hårdt betryckta infanteriets understöd, för att, då striden lider mot sitt
slut, deltaga i dess afgörande, för att förfölja den slagne eller hålla från
lifvet en förföljande fiende. Så väl på som utom slagfältet gäller det
naturligtvis att icke vara fienden åtminstone allt för underlägsen, ty i
sådant fall närmar man sig ju tydligen samma belägenhet, som då
kavalleri alldeles saknas.

Infanteridivisionen (arméfördelningen) måste vara utrustad för
själfständig verksamhet och sålunda äfven försedd med kavalleri i tillräcklig
mängd, fastän detta vid armékåren ofta förenas till en enhet. Man anser
öfver allt 500—600 ryttare, förenade till 4 skvadroner, utgöra den minsta
styrka, som förmår lösa de olikartade uppdrag, hvilka tillkomma
fördelningens kavalleri. Härvid måste man ytterligare taga i betraktande, att
kavalleriet förbrukas ganska snart under ogynnsamma
väderleksförhållanden, och om det öfver höfvan anstränges, samt att det är svårt att ersätta,
då icke blott ryttaren utan äfven hästen måste vara fullt utbildad. Enligt
våra nuvarande förhållanden kunna kavalleribataljonerna (regementena)
näppeligen komma ut med 400 man, en i och för sig alldeles för klen
styrka, som på grund däraf naturligtvis under ett fälttåg snart än mera
nedsättes.

Fördelningarnas kavalleri är bundet vid de samma och kan icke
aflägsna sig långt från dessa. För att utforska fienden, då han kommer i
större massa, måste man sända fram kavalleri, som kan röra sig
oberoende af hären i öfrigt och på ganska långt afstånd från denna, och som
dessutom eger tillräcklig styrka att kunna genombryta den fiendtliga
kavallerilinie, som man förr eller senare möter. Under skydd af det sålunda
framskjutna och vakande kavalleriet röra de öfriga trupperna sig tryggare
och med mindre ansträngning. Då härarna komma hvarandra helt nära,
öfvertaga de stora kavallerienheterna skyddet af härens ena eller båda
flanker, på samma gång de söka hota fiendens flanker.

De själfständiga kavallerienheter, som skola utföra alla här i korthet
antydda uppdrag, benämnas kavalleridivisioner och gifvas öfver allt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free