Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksammande. Det är sannt, att af alla pedagogiska reformer är ingen
svårare att fullt genomföra än denna. Det är så lätt att inplugga
allmänna regler, så bekvämt att endast explicera en dogmatisk lärosats, men
det är så svårt att lära lärjungen konsten att se verkligheten med egna
ögon. Men få svårigheterna afskräcka oss från sträfvan åt det rätta
hållet? Om framför allt — när man allt mera börjar genomföra denna
riktiga undervisningsmetod inom de öfriga läroämnena, skall någon blind
nyhetsrädsla hindra oss att tillämpa den på det viktigaste ämnet af alla,
på kristendomsundervisningen?
Där, om någonstädes, borde det ligga i öppen dag, att det ej går
an att nära lärjungens vetgirighet med abstrakta formler och allmänna
termer, i stället för med lefvande lif. Om vår ungdom får en torr,
schematiserande uppfattning af naturen, så är det onekligen ett
missförhållande. Än mera, om den lär sig att betrakta mänsklighetens och folkens
historia blott såsom en intetsägande rad af herrskarenamn och årtal, af
slagfält och fredslut. Men hvad betyder allt detta mot formalismens faror
pä det religiösa området?
Sannerligen — särskildt vår tid behöfver en
kristendomsundervisning af det rätta, det lefvande slaget. Förr tedde sig för ungdomen den
fäderneärfda religiösa tron såsom något helt naturligt, hvars berättigande
ej sattes under debatt. Och själfva de kyrkliga dogmerna omgåfvos för
det stora flertalet kristna af en auktoritetens nimbus, som fritog dem från
kritik. Man kunde under sådana förhållanden med ganska klen
kristendomsinsikt gå sitt lif lugnt igenom. Naiviteten var då okunnighetens
skyddsvärn. Men för visso — den tiden är för länge sedan förbi. Den
kristendom, som i våra dagar skall kunna bestå, måste vara en både
vaken och mogen kristendom, — en sådan, som ej inläres vare sig genom
katekeslexor eller abstrakt dogmatik, utan som endast kan byggas på en
åskådlig, innehållsvarm undervisning.
Flertalet bland oss kan helt visst ur sina egna skolminnen afgifva
nedslående vittnesmål om kristendomsundervisningens halt i de dåtida
skolorna. Och tillståndet torde i allmänhet blifvit föga bättre på de senare
åren. Antalet dugliga och samvetsgranna lärare har visserligen stigit.
Men metoden har nog i det stora hela förblifvit oförändrad.
Stå vi inför våra barn till svars med att låta det så förblifva? Nej
något måste göras för att minska de andliga faror, i hvilka de härigenom
kastas ut. Och det är i den fasta öfvertygelsen, att Dr. Fehrs ord
härvidlag peka i den rätta riktningen för en sådan maktpåliggande reform,
som vi hänvisa våra läsare till ett allvarligt begrundande af hans tal.
Vi kunna förstå att under de stormlöpningar, som i dessa dagar
från alla håll göras mot vår religion och vår kyrka, mången kan frestas
att med misstro se hvarje reformkraf på detta område. Man fruktar,
att medgifvande i ett skall leda till kapitulation i det hela, och riktar
därför hela sin sträfvan på att i allo stanna vid status quo. Men denna
rädslans konservatism är ej af den rätta arten. Verkligt konservativ, sannt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
