Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Italienskt familjelif.
Det finns familjelif i Italien. Hemmet är för dem icke, som mången
häruppe ännu tyckes tro, blott en tillflykt, där de som djuren tillbringa sina
vinternätter och sofva bort de outhärdligt varmaste timmarne af
sommardagarne .........
.... Det vore väl också underligt, om just det folk, hos hvilket familjen
ännu har verkligt patriarkalisk betydelse och vördnaden för häfdvunna former
är så stark, icke skulle ha ett i bestämda former utveckladt familjelif. Om
dessa former äro de samma, som hos oss, eller ens förenliga med våra
begrepp om trefnad, blir en annan fråga.
I en viktig punkt, där patriarkalisk a sedvänjor ännu äro vid lif, skulle
nog icke många nordiska kvinnor finna bruket förenligt med deras begrepp om
trefnad. Den patriarkaliska samfundsordningens grundidé att samla hela
familjen under ett tak tillämpas där ännu allmänt, och i de flästa fall hemföra
sönerna sina unga brudar i det gamla fädernehemmet.
I våra dagar har man dock kommit så långt, att båda möjligheterna
diskuteras. Kanske icke alltid af de unga själfva likväl. Har den unge
mannen vuxit upp i de gamla förhållandena i ett gammalt rymligt hem, brukar
han icke kunna inse något skäl, hvarföre han skall gå till den extra utgiften
att hyra våning och hålla hushåll, när det finns rum till öfverflöd i hans eget
hem, där han har rättighet att vara. Han har ju i andra fall allting
gemensamt med fadern; förmögenhet ifall sådan finnes, lefvebröd, om detta låter
dela sig. Då är det icke mera än rättvist, att de dela också hennes hemgift
och låta utgifterna gå för gemensam räkning. I ämbetsmannafamiljer söka
sönerna gärna ett ämbete, äfven de — hälst i samma stad för att icke behöfva
skiljas från de sina och hela det lif, de nu en gång äro vana vid. De taga
— eller låta gifva sig — en hustru, när tider är; det fordras ju rentaf af
dem. Men att därföre utan vidare öfvergifva de gamle, anses ännu af
flertalet, åtminstone i konservativa landsändar, för en hjärtlös själfviskhet, en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0275.html
