- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
265

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi neka ej, att mycken sanning kan ligga däri. Men faran för
fullständigt uppgående i den större grenen, faran för fullständig förtyskning får dock
å andra sidan ej förbises. Hvarje folk är berättigadt, då det håller på sina
nationella traditioner, och särskildt de germanska folken hafva all anledning
att göra detta. I brokig skiftning, med ständigt bibehållande af sina
nationella egendomligheter, om än i nära vänskapsband sins emellan kunna dessa
folk bibehålla sin specifika germanska karakter.

Men i en sådan fast förening kunde dessa smärre germanska folk något
betyda i världen. De kunde då af egen kraft värna sin själfständighet mot
den åt väster framryckande slavismen, vare sig det skulle ske med vapen eller
inom andens värld, och de kunde äfven känna sitt själfständiga lif gent emot
sin mäktiga stamfrände. Fast sammansluten skulle en dylik federation
ovilkorligen ega betydelse af en europeisk stormakt.

Men mycket ligger i vägen. — Så Sveriges misstro till sin
världshistoriska mission.
Att Sveriges folk skulle, särskildt om det skedde på egen hand,
begifva sig ut på eröfringar, faller väl numera knappast någon förnuftig
människa in. Men att det, om det verkligen vill, också kan värna sin politiska
själfständighet, att det i konst, vetenskap, ja, äfven på industriens område, om
det vill tillgodogöra sig de resurser naturen gifvit det, ännu kan uppträda som
europeisk stormakt, och att det i förening med sina naturliga bundsförvanter
ännu kan tala ett ord af vikt i Europas politiska angelägenheter — detta
nekas blott af dådlösheten. Det är en besynnerlig jargon hos vår vänster. Att
denna på mer direkt sätt skulle påverkas af ryskt inflytande, är naturligtvis
ett mycket nedrigt förtal. Nekas kan dock ej, att en eller annan skrift från
deras läger varit affattad i sådan anda, att de med någorlunda resignation
måste finna sig i, att tanklöst folk mot dem i hettan framslunga sådana
äreröriga beskyllningar. Vänsterns försvarsnihilism i förening med dess
ryssvänlighet är verkligen ett egendomligt faktum. Ligger härunder några
kosmopolitiska tankar, så har man glömt att just kosmopolitismen fordrar, att hvarje folk
klart ser sin världshistoriska mission och är beredd att för den något offra
äfven af egna fördelar. I hvarje fall står fast: Sverige under Rysslands välde,
blefve ej en tacksam jordmån för vänsterns reformplaner. Ingen tänkande
vänsterman kan förbise detta, likaså litet som, att Sverige under samma välde,
blefve ett faktum, som oerhördt skulle föra de frisinnade riktningarne i
Europa tillbaka.

En annan svårighet ligger i vårt förhållande till våra naturliga
bundsförvanter och vänner. Norrmännen äro, som allbekant är, ett folk som det
är svårt att komma till rätta med. I farans stund lär på dem ej vara mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free