Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några tankar rörande vårt nuvarande läge.
"Rent liksom en marmorskifva
Häfden har för oss ett blad.
Där i blod skall Svea skrifva
Världens sista Iliad."
I trontalet vid öppnandet af 1850 års riksdag yttrade Sveriges konung
med anledning af kronprinsens förmälning: »Om än hjärtats rätt i främsta
rummet gjort sig gällande, skall den (förmälningen) dock ännu närmare
sammanknyta vänskapsförhållanden med ett rike, med hvilket fosterlandet af ålder
underhållit ett godt förstånd, och med en konungaätt, hvars namn under sekler
varit i Europa aktadt och vördadt.» Kronprinsen hade nyligen som brud
hemfört en holländsk prinsessa, något som på århundraden ej skett.
Den djuptänkte och fjärrskådande Oscar I tänkte och kände utan tvifvel
mer än han ville offentligen uttala. Med »det goda förståndet af ålder» må
nu förhålla sig huru som hälst. Konungen tänkte sig tydligen ett närmande
mellan de skandinaviska rikena och Holland som ett önskningsmål för
framtiden. Detta mål har väl i följd af flera omständigheter ännu ej förverkligats.
Men månne det ej är något att tänka på?
Den slaviska rasens och den slaviska kulturens framryckande mot väster
är ett obestridligt faktum. Arbetet går långsamt, men det går planmässigt och
systematiskt städse framåt, och ingen kan säga, hvar det slutar. Det stundar
en strid mellan germanism och slavism af jättestora dimensioner. Och till
mänsklighetens lycka blefve visserligen ej slavismens seger.
Germanernas svaghet ligger i deras splittring. Det är obestridligt. Men
denna tendens måste de söka öfvervinna, utan att offra sitt nationallynne,
individens och individualitetens själfständiga rätt. Fri sammanslutning måste blifva
deras lösen.
En gren af den germanska rasen har emellertid fått ett starkt öfvertag,
nämligen den tyska, särskildt sedan den nu äfven vunnit t. o. m. en fast
politisk enhet. Man kunde tycka det naturligaste för de mindre germanfolken
vore väl då, att ställa sig under dess egid gent emot den hotande slavismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0272.html
