Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO filippik mot vår tid.
individer, hvilka utgöra lofvärda undantag. Det stora flertalet bildade män
och kvinnor i vårt land göra väl anspråk på att kallas och vara kristna, men
hafva näppeligen någonsin ställt till sig det allvarliga spörsmålet: hvad är
kristendom? Är försoningsläran väsentlig för kristendomen, så att endast den,
som tror på denna, varder salig? Eller är man kristen redan genom att
bekänna och följa den kärlekens sedelära, som Jesus förkunnade? — Få torde
de vara, som i dessa lifsfrågor bildat sig en fast Öfvertygelse. Än mindre lär
flertalet för sig hafva klargjort, huruvida den svenska statskyrkans lutherska
bekännelse i våra dagar kan fasthållas såsom ett adekvat uttryck för det kristna
trosinnehållet. Under tiden griper bland de för slika frågor intresserade den
gröfsta otro omkring sig. Och dess propaganda söker man stäfja med
fängelsestraff och böter!
Staten uppehåller och bekostar visserligen en statskyrka. Men den
andliga ledningen af folket löper allt mer och mer denna kyrka och dess präster
ur händerna. Statskyrkan upprätthålles i stort sedt af indifferentismen, under
det att de religiöst intresserade samlas inom sekterna, och dessas mer eller
mindre obildade predikanter blifva allt mera folkmassans religiösa ledare. Att
detta ej blott är ett svårt kyrkligt missförhållande, utan ock innebär och
medför ej ringa faror för det världsliga samhället, torde ej behöfva närmare
utredas. Men hvad göra vår statskyrkas märkesmän för att hämma denna
missriktning? Göra de något för att så vidga statskyrkans råmärken, att sekterna
kunde rymmas därinom, och det så åter varda »en Gud och en tro» i Sveriges
rike? Göra de något verksamt för att med andliga vapen bekämpa tidens
otro och låta äfven den kristna världsåskådningen gifva svar på tidsandans
oroliga spörsmål?
Hade vi en lifskraftig statskyrka så skulle äfven andra sociala
nutidsrörelser lättare ledas i rätta fåror. Se t. ex. hvad i England och delvis äfven
i Tyskland från kyrkligt håll gjorts för arbetarefrågans lösning. Hos oss
däremot nöjer man sig merendels med blott negativa åtgärder. Jag erinrar
t. ex. om, huru det gick, sedan biskop Billing i riksdagen ändtligen väckt
uppmärksamheten på arten hos det arbetareinstitut i hufvudstaden, hvilket
länge åtnjutit statsunderstöd. En storm af ovilja brast lös i det
konservativa lägret, och man nekade arbetareinstitutet understödet. Men — hvad vann
man därmed, då man icke sörjde för upprättandet af ett annat och bättre
institut i det kasserades ställe? Det gamla institutet fortsätter med privata
medel sin verksamhet utan ali tryckande offentlig kontroll. De
utexaminerade Verdandisterna från Upsala få där lämpliga talarestolar, och — sedan
klagar man öfver de radikala åsikternas omkringgripande bland Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
