Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nutidens studenter den tro på höga mål och på egna krafter att nå dem, som
utmärkte nyromantikens Upsala-ynglingar och i kanske bättre form den götiska
skolans unge män? Hvar finnes nu bland dem den entusiasm, som en gång
uppbar skandinavismen? Nej, nu äro våra studenter allt för »kloka» för att
gifva sig in på vare sig literatur eller politik. De läsa sina lexor, lära sig på
minsta möjliga tid det minsta tillåtliga pensum, för att så snart som möjligt
komma ut och kifvas om statens kaka. Själfva radikalismen bland dem är
utan verklig ungdomlighet, — en radikalism,’*som framför allt excellerar i sluga
paragrafundanflykter, och hvars excesser bestått i brist på sedlig blygsamhet
och på fosterlandskärlek.
Hvilka män skall det blifva af sådana ynglingar? t— Vi hafva redan en
försmak däraf i vårt nutida riksdagslif. Det är väl sannt, att politiken alltid
i viss mån är privata intressens kamp inbördes. Men att ett helt folks politik
och partibildning under årtionden skall bestämmas af ekonomiska frågor, det
är dock ett jämmerligt tillstånd. Och såsom ali småaktig handels förnämsta
konst heter prutning, så har ock vår politiska konst nedsjunkit till
kompromiss-väsende. Och huru orimliga kompromisser! — »Om icke riksdagen minskar
latinväldet i skolorna, så få lärarne ingen löneförhöjning.» »Om icke
skattebördan flyttas på andra klasser, så göra vi intet för fosterlandets försvar» etc.
Fosterlandskärleken — saken, om också icke ordet, har nästan blifvit
något föråldradt hos vårt folk. De högre klasserna erkänna väl åtminstone i
teorien dess berättigande, men gå ned till samhällets djupare lager, och du
skall göra hemska upptäckter. Du skall finna, huru massor af nutida svenskar
anse fosterlandskärleken blott såsofri en tom, meningslös fras. Jag hörde en
gång för ej länge sedan i en arbetarekrets yttras: »Fosterland? Jag har intet
fosterland! Eller mitt fosterland är där, hvarest jag för tillfället finner arbete
och får det bäst betaladt. Går det illa för Sverige, så söker jag mig arbete
på annat håll. Fosterland — det har bara de, som ega något och särskildt
ega fast egendom.» Och de orden väckte bland de talrika åhörarna ingen ovilja.
Måste man ej komma att tänka på Hamlets ord: »Something is rotten
in the state (of Denmark)»? — Det var denna stämning hos de lägre
samhällslagren, som gjorde att den nu pågående försvarsrörelsen helt naturligt kom
att stämplas såsom blott och bart en öfverklassrörelse.
Härvid är det heller icke värdt, att vi andre två våra händer och tro
oss vara utan skuld. I mångt och mycket är det vi, som gjort »den arbetande
brödren» sådan.
Det är vi, som ordnat folkundervisningen — bjudit barnen en
undervisning, däri allt för litet fosterlandskänslan tillgodoses. Och bemöta vi sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
