Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 GENOM SKUGGOR.
— Endast tvenne saker: ånger och Kristi nåd. —
— En usling, som hela sitt lif inte gjort annat än synd, men som två
minuter före sin död ropar, att han ångrar sig, han har det då bättre, han
kan dö lugnare än den, som hela sitt lif lefvat rättfärdigt och inte
behöfver ångra sig! — utbrast Gabrielle.
Pastorn smålog och betraktade den unga flickans upprörda ansikte med
en vemodigt tankfull blick.
— Ja, ni har rätt, han kan do lugnare, —^ svarade han dröjande, — in- .
gen rättfärdighet, kunde den än bestå för människoögon, skall någonsin hjälpa
oss genom dödsstundens mörker. Ty vet ni, hvad rättfärdighet utan tro och
kärlek egentligen är? —
— Nej, — svarade Gabrielle och skyggade för pastorns genomträngande
blick.
— Jo, den är icke annat än högmod. Jag gör min plikt af högmod,
jag handlar rätt, emedan jag är för stolt att handla orätt. Men tro mig, det
slags rättfärdighet-— och sådan är ali mänsklig rättfärdighet — betyder
inför Gud intet — mindre än intet! —
Gabrielle svarad^ ej. Det var någonting i pastorns ord, som träffade
hennes ’ innersta. Hon kände igen denna högmodiga sträfvan efter
rättfärdighet, denna önskan att göra det rätta, på det att ingen skulle kunna säga, att
lion förnedrat sig att handla orätt. Hon kom ihåg, då hon en gäng som
barn blifvit öfverbevisad. om en osanning, hur våldsamt hon sörjt, icke öfver
själfva synden, utan af sårad stolthet . . .
Det blef en stunds tystnad. Grefvinnan, som, medan pastorn talade,
oafbrutet hållit sina blickar fästa på honom, vände nu bort dem med en
hastig rörelse.
Lyckligtvis kommo detsamma betjänten och jungfrun in med tebrickan.
Grefvinnan och pastorn reste sig begge två, hvilket för de Öfriga gästerna
var en signal att äfven stiga upp. Så snart damerna lemnat sina bestämda
platser, blef det genast en mera fri och otvungen ton i sällskapet. Den
mun-häfta, som alltid vidlåder kvinnan, så snart hennes talförmåga kommer under
trycket af blott en anstrykning af diskussion, försvann ögonblickligen, och efter
några minuters förlopp genljöd salongen, där nyss ett par dussin fruntimmer
suttit tysta och försagda på ordnade stolsrader, af det lifligaste samtal.
Pastorn» var naturligtvis den medelpunkt, till hvilken alla drogos.. Hvar
han stod eller satt, hade han alltid omkring sig en liten cirkel af åhörarinnor,
som täflade om ett ord eller en blick ifrån honom.
Några af de mest exalterade gingo till och med så långt i sin beundran,
att de i smyg kysste föremål som pastorn vidrört, och då han druckit ur sitt
te, störtade genast tre svärmiska gamla fruar ut i salen för att få servera
honom mera.
Under ali denna hyllning, i hvilken endast Gabrielle och diplomaten, som
sutto tillsammans och gjorde gäckande anmärkningar, samt husets tvenne yngre
döttrar och ett par af deras väninnor ej deltogo, förhöll sig den unge prästen
mycket lugn, ja nästan likgiltig, ehuru han på samma gång var vänlig i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
