Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
GENOM SKUGGOR.
— Och jag vet ingen, som har en sådan förmåga att såra som du! —
utbrast Joh^n, blek af sinnesrörelse, — det är, som om hvart och ett af dina
ord vore ett nålstyng! —
— Nå, hvad skall du med mig då! Tror du det vore roligt att hä en
hustru som jämt sårade dig? —
— Du har en gång gifvit mig ditt löfte, Gabrielle!
— Ja, du höll på så länge, att jag slutligen af idel trötthet gaf med mig.
M*en nu är jag också trött, och nu vill och skall jag bli fri! —
Johan svarade ej. Han lade armarne i kors öfver bröstet och stirrade
dystert ned i golfvet. Han visste med sig själf, att han var en ung man, som
af alla, såväl yngre som äldre, tilldelades epitetet »hygglig»; han visste, att han
såg bra ut, att han var arbetsam, att han hade goda affärer, att alla mammor
med giftasvuxna döttrar voro mycket artiga mot honom. Hur kom det sig då,
att han ej kunde vinna Gabrielle? . . .
— Vill du sanningsenligt svara mig på en fråga? — sade han slutligen,
i det han lyfte upp hufvudet och såg på Gabrielle med en genomträngande
blick.
— Ja, det beror alldeles på hvad det är för fråga, — svarade den unga
flickan vårdslöst.
■— Jo, jag vill veta, hvarför du bryter med mig, jag vill veta, om det är
endast därför . . . därför att du ej kan fördraga mig . . . eller om du har . . .
om du är . . . om orsaken därtill är något annat . . . tycke ...
Gabrielle vände hastigt bort hufvudet. Hon rodnade ej, ty hon hade i
allmänhet icke lätt att rodna, men det gick liksom en svag skiftning öfver
hennes fina hy. .
— Jag vet ingenting som berättigar dig till den frågan, — svarade hon
’ efter några sekunders paus och såg Johan lugnt in i ögonen, — men om det
kan vara någon tillfredsställelse för dig att höra sanningen, sa gärna! Nej, jag
har inte något annat tycke, jag känner inte någonting Jör någon människa, inte
för någon, hör du! — tillade hon häftigt, alldeles som hade hon i Johans
forskande blick läst en misstanke som uppretade henne. — „ .
Den unge mannen svarade ej; han vände sig bort, drog en djup suck
och började frånvarande stirra på himmelen,- där de glödande färgerna mer och
mer bleknade i sommarnattens gråblåa dagrar.
Under några Ögonblick stodo de orörliga, hvar och en upptagen af sina
tankar; den ena fylld af trötthet och liknöjdhet, den andre af en försmådd
kärleks bittra, gnagande längtan . -. * ,
— Min nådiga fröken, tillåt mig, — hördes i detsamma en röst bakom
dem, — ni förkyler er genom att stå så här, äfven om er moitié gör allt för
att uppvärma er. Kvällsluften är riktigt kall och fuktig nu! —
Gabrielle och hennes fore detta fästman vände sig bägge om. Den förras
missnöjda ansikte klarnade och hon smålog nådigt mot den talande, en ung
diplomat med spetsiga mustascher, öfverdrifvet modern snitt på hvarje detalj af
sin kostym och i sitt uppträdande en förnämt tillgjord vårdslöshet.
— Det är icke farligt, — svarade Gabrielle med ett kokett småleende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
