Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK.
22 i
Tegnérs friska uppslag —, passade nu på att, om möjligt, åter uppnå
värdighet och ynnest; man började sålunda ånyo från olika väderstreck förnimma
först en lindrig och halfkväfd skaldesuckan och matta mollackorder på lutan,
därefter, då det visade sig, att en och annan öm själ dock lyssnade härtill, en
allt starkare och starkare skaldegråt; ändtligen blef det fullkomligt skaldetjut
med ackompagnemang af gnisslande toner öfver hela den vemodiga sittrans
alla samtliga strängar.» Jo, man har nog haft denna skaldernas klagan öfver
världens bisterhet i många former — saken har emellertid varit densamma.
Bet är ej blott i våra dagar »lifsglädjen» har felats, fast den fordom hade ett
annat namn. Kellgren kallade denne främling under namnet »sällheten» och
ropade till honom
säg, hvar döljer du dig,
bor du i klippans sköt o. s. v.
Kellgren fick sålunda alis ej reda på honom, och då nu Fröding säger, att »i
vår tid är du gästvän för minuten», så är det, om vi få tro dem begge, i alla
fall glädjande att konstatera ett om ock obetydligt framsteg äfven i detta
afseende på hundra år. Allvarsamt taladt, jag tror nog ej, att den omtalade
pessimismen och lifsledan är en påtagen mask hos Gustaf Fröding, liksom jag
i allmänhet ej tror det om dess tolkare; det är omöjligt att skrifva ett sådant
stycke som »Hydra» utan att ha känt förskräckligheten, och sålunda är det ju
en inre verklighet, som fått sitt uttryck. Men verkligheten kan bli nött, så
nött att den ej vidare kan användas, och så tror jag, att det för närvarande
är med den »sönderslitna» poesien. Vi ha haft två stora smärtans skalder i
detta århundrade, och det ser ut som om detta varit nog. På dessa två
him-melssträfvande berg ha sedan så många unge .poeter klättrat och endast
lyckats ramla ned i deras afgrunder. Ha de ej krossats i fallet utan kunnat komma
upp igen, så ha de med Öfverraskning märkt, att det ej varit samma spets,
till hvilken de kommit, utan till en annan — och så har det . dess bättre gått
för Gustaf Fröding. Redan här i hans »Griller» märka vi tydliga ansatser till
en annan stil. Så har han i ett par af dessa dikter funnit en ny och vacker
form för sitt tvifvel och för de gamla evigt olösta frågorna
What are we? and whence came we? whet shall be
Our ultimate existence? what’s our present?
Are questions auswerless and yet incessant*).
Manligt kraftig klingar första strofen i »Hvad är sanning?»
"Då frågade Pilatus: hvad är sanning?
Och eko svarade — profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg."
3) Don Juan, sjätte sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
