Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sublima och det löjliga», ty låt någon annan än Zorn måla en tafla med samma
manér och man skulle helt visst rycka på axlarna. Huru framstående, dessa
solbilder än äro, skall dock svårligen den stora allmänheten rätt kunna
uppfatta Zorns konstnärskap blott genom dem, det hade därföre varit fördelaktigt,
ifall något af konstnärens andra arbeten samtidigt kunnat figurera på
utställningen, exempelvis ett eller annat af de porträtt, han visade på sin
specialutställning i Stockholm förliden höst.
Carl Larsson utställer en större oljemålning; det är solnedgång och de
sista strålarne gjuta ett trolskt skimmer öfver landskapet, en gammal gumma
sitter vid en gärdesgård och skalar potatis, bredvid henne leker en liten flicka;
bakgrunden utgöres af en stuga och några träd. Af detta enkla ämne har
likväl konstnären, tack vare det egendomliga röda skenet, lyckats göra en
förträfflig bild, hvaruti ljuseffekten emellertid utgör hufvudsaken. Särskildt den
gamlas ansikte lyser formligen; i flere delar af taflan verkar dock ljuset ej lika
väl, och på träden m. fl. ställen hafva solfläckarne en oförtydbar likhet med
ren cinnober.
Georg Pauli har lemnat tvenne bilder af en mycket egendomlig verkan:
den större bilden, kallad »En legend», framställer en i skogen sittande
halfklädd yngre kvinna, spinnande på en slända, hvars tråd afklippes af en i mörka
tyger insvept, i förgrunden sittande äldre kvinna, som vänder ryggen åt
åskådaren. Taflan, som kanske ej saknar förebilder, har dock en originel och
tilltalande prägel; öfver hela bilden hvilar ett poetiskt skimmer, något
sagolikt, som förvånar och öfvertalar. Mot teckningen har framställts flere
måhända berättigade anmärkningar; hvad som mest faller i ögonen är den yngre
kvinnans något stora hufvud. Härom vill jag ej tvista och antager t. o. m.
att det verkligen är onaturligt stort, men månne det ej varit konstnärens
afsikt att göra det så? I konstverk af denna art, där naturen ju ej kan
uppställas såsom direkt förebild, anser jag, att konstnären har full rätt att göra
hvilka figurer han vill, ty när fantasien får fritt spelrum, kan hvarken ästetiken
eller naturläran uppställa några gränser. Taflans största värde ligger i alla
händelser ej i detaljerna, utan i den egendomliga stämningsfullhet, som är
utbredd öfver hela kompositionen. Såväl denna »Legend» som den andra
bilden, »Ophelia», är målad på opreparerad duk, hvilket förfaringssätt gifver
liksom en anstrykning af al-fresco-målning åt dessa Paulis bilder. Det är så
mycket mera glädjande, att en ansats i denna riktning kommit just från det håll,
hvarifrån man minst väntat det, och finna vi dessutom häri ett ovedersägligt
bevis på, att den modernaste uppfattningen ingalunda behöfver förkväfva det
stora och det ädla inom konsten. »Legenden» hör onekligen till de bilder,
hvilka på utställningen väcka största uppmärksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
