Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
HVARDAGSLIFVET I DE ITALIENSKA STÄDERNA.
italienskt eller åtminstone sydtoskanskt skvaller tyckes skilja sig från andra
varieteter af arten däri, att det talar tämligen sannt. Det är krönika
mycket mera än psykologisk analys. Skarpa och obarmhärtiga, som
tungorna kunna vara, är det främst händelsen, som intresserar detta folk af
liffulla berättare, och händelsen kommer vanligen i dagen ungefär sådan
som den varit. Stilla damer, som icke låta märka något finnas nog och
äro typiska äfven de, men de äro undantagen. Det ligger annars icke i
folkets lynne att ängsligt bevara hvarken individens egna eller andras,
hemligheter, eller att ha någon nordisk skygghet för att dryfta saker med
främmande eller underordnade, som vi skulle tro om att icke kunna »sätta
sig in i» förhållandena.
Jag märkte det minsann på promenaden vissa dagar, då man icke
lyckades bli hvarken road eller sympatiskt berörd. Helst hade jag, då
velat ströfva ut till något af klostren eller landtgårdarna, på de
cypress-krönta kullarna, men hade gått med ändå, i hopp att kunna komma
undan upp på fortezzan, hvarifrån landskapet, med sina breda våglinier och
djupa skuggor, brukade vara så storartadt i den starkgula toskanska
solnedgången.
Då kunde det allt hända att man tyckte, att inblicken köptes för
dyrt med den sällskapliga ,skyldigheten att stanna i hvarje gathörn för
att med gammal och ung, hög och låg, herre och dam diskutera de sista
nyheterna från de unga nygifta i Arezzo; huru snålt svärföräldrarna höllo
henne, trots hennes rika hemgift, så att föräldrarna rentaf ville ta hit
henne till julen, när den lille arfvingen väntades, för att hon åtminstone
då skulle få det, som hon var van.
I sammanhang med promenaden står kafélifvet. Man går in en stund
och sitter en stund och pratar öfver en glace eller en wermouth. Det
italienska kafé-lifvet är ju i allmänhet vida lifligare än hos oss, det vet en
hvar. I själfva det allvarliga Roma märker främlingen genast, att målet
med italienarnes kafébesök är att träffa människor, icke att sitta stilla
och förtära. I en sådan liten stad som Siena har kafélifvet ännu öfver
sig något ursprungligt italienskt och gammaldags, lustigt förtroligt, hvilket
emellanåt omotståndligt påminner om Goldonis komedier.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
