Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° APOLOGI FÖR VÅR TID.
Den kristna staten står som sagdt, ofta i strid med sina egna
grundsatser eller kanske rättare mäktar ej göra dem gällande. Den påbjuder
eganderätt, och i kyrkorna predikas samtidigt »älska din nästa som dig
själf». Staten kan gifva kraft åt det första budet, men icke åt det senare.
Där eganderätten fasthålles, men kärleken förkolnat, där uppkommer röd
socialism, så snart en utvecklad civilisation hopar stora kapital på enskilda
händer. Röd socialism eller kommunism är straffet för detta »summum
jus summa injuria». Men icke är nya testamentets kristendom orsaken till
de ekonomiska missförhållandena! Tvärtom, de uppkomma genom en
ofullkomlig uppfattning af dess läror, ett teoretiskt predikande utan
praktisk tillämpning.
På grund af moderskapets börda måste hustrun i äktenskapet
väsentligen bero af mannen, dock talade Kristus ej därför om hennes
underdånighet, hvilken strider mot den kristna jämlikhetsandan. Hvad har nu
det så kallade kristna samhället gjort af detta nya åskådningssätt? Det
har i många fall upprätthållit ej den kristna utan den förkristna
uppfattningen åf kvinnans förhållande till mannen och därigenom öfverlemnat åt
sina motståndare att föra kristendomens och humanismens talan. Stuart
Mills bok: »Kvinnans underordnade ställning» är Kristi evangelium till de
förtryckta, framburet af en kristendomens fiende. Den kristna staten
motstår, Kristus-förnekaren predikar evangelium.
Kristendomen gifver helgd och stadga åt äktenskapet och påbjuder
därjämte personlig kyskhet. Staten uppehåller åtminstone skenbart det
första, men icke det senare budet. På mänga ställen har den till och
med genom reglementering gifvit ett slags legalisation åt lösaktigt
lefnadssätt. De oäkta barnens lott i våra civiliserade länder visar vår brist på
sann kristendom. Lagstiftningen rörande dessa olyckliga är ej blott
okristlig, den är omänsklig. Samhällets kristendom öfverensstämmer ej med
nya testamentets, och därför drabbas det af allt namnlöst elände, som
okyskhet och försummad barnavård medföra.
Kristus har förkunnat frihet, men i förening med kärlek. Världen
har skilt de två, som ejidast kanna bestå förenade, och följden har blifvit,
att friheten håller på att kväfvas under socialistiska samhällsformer, de
mest frihetsväsentliga af alla1). Kristus har förkunnat kärlekens religion,
och dock hafva många kyrkosamfund och enskilda i hans namn predikat
ett religionshat, som i förföljelsernas grymhet nästan täflar med hvad indiska
och muhammedanska religionskrig företett. Det är ej Kristi kristendom,
som gifvit, upphof åt dessa martyrbål och blodsdåd, hvilka mer än allt
annat väckt och förklarat motståndarnes harm och hat.
Motsatserna mellan den officiella kristendomen och nya testamentets
kunde vidare framhållas, men här må vara nog att blott antyda, hur t. ex.
asketismen, som egentligen är hemma i österlandet, dock uppträdt och
uppträder också inom vissa kyrkor och ådragit kristendomen anklagelsen
Härmed afses ej den s. k. kateder-socialismen eller bemödandena att genom
lagstiftning och gemensamhet i produktion m. m. minska en alltför ojämn egendomsfördelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
