Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
APOLOGI FÖR VÅR TID.
principef äro hemtade. Kristendomen är det senapskorn, ur hvilket de
moderna samhällena uppspirat. Men kärlekens och frihetens religion här
blott ofullständigt fått göra sig gällande. Medeltidens enväldiga och
fanatiska kyrka, hvilken genom marter och bål kväfde frihet, forskning och
humanitet, motsvarade illa Kristi rike, och tidehvarfvets sociala
förhållanden kanske än sämre. Snarare då den nya tiden, under hvilken Kristi
lära vunnit mer praktisk tillämpning i kärleksverk mot lidande, vanföra,
olyckliga eller vilsekomna medmänniskor, och mer likhet inför lagen och
mellan högre och lägre samhällsklasser blifvit rådande. Men kristendomen
har visst icke ännu mäktat fullständigt trycka sin prägel på civilisationen;
— oändligt mycket inom kyrka och stat är ännu okristligt. »Bibelns lära
om Kristus» är i mycket skild från kyrkornas. Men att vår kultur bär
så många språr af sann humanitet, att frihet, laglydnad, jämlikhet och
barmhertighet skänka sammanlefnaden mer trygghet och behag än förr;
att religiös fanatism ej längre förmår hindra vetenskapsmannens
forskningar; detta allt är en följd af den fullständigare uppfattning af Kristi lära,
som gjort sig gällande inom de egentliga kulturländerna.
Och dock är det just mot kristendomen, som de pessimistiska och
nihilistiska omstörtningsmännen vända sig. De angripa härmed den makt
inom vår civilisation, som alstrat hennes största välgärningar.
Samhälls-bristerna, som väcka deras vrede, äro ej frukter af kristendomens
principer, utan stå i strid med dem.
Vår tids fara ligger i denna begreppsförvirring. Man kastar skulden
till samhällets olyckor på en världsåsikt och en moraltyp, som faktiskt
varit den verksammaste orsaken till att dessa olyckor ej blifvit än större.
Tron på en kärleksfull Gud, på bönens makt, på evighetens
fadersboningar, på mänsklighetens broderskap, på ödmjukhetens, försonlighetens,
renhetens och kärlekens personifierade moraltyp utgör roten för vår
civilisations träd, hvilken gifvit det must och kraft att bära skönare och
rikare frukter än någon af sina föregångare. Afhugg denna rot — just
hvad nihilisterna vilja göra — och kulturen dör och samhället störtar
tillbaka i naturtillståndets lidanden och förnedring.
Hvilken trollformel har kunnat så förvända synen, så förvirra
begreppen, göra skönt till styggt, hvitt till svart?
Ofvan är sagdt: därför att civilisationen ej varit sina grundprinciper
trogen, har den råkat på afvägar och frammanat förstörelsens makter.
Den officiella kristendomen är blott till en del Kristi kristendom, men
vill dock tillegna sig den gudomliga lärans auktoritet. Den kristna staten
kommer genom denna skrymtaktiga dubbelhet att gifva stadga och
sanktion äfven åt antikristliga förhållanden. Så uppstår en dubbel bemärkelse
af ordet kristendom. Ena gången betecknar det nya testamentets lära,
andra gången de bristfulla former af densamma, som faktiskt ega eller
egt bestånd inom olika kristna kyrkor och stater. Däraf förvirringen.
Hvad som mot den officiella kristendomen med fog kan invändas, det
påbördas också men utan fog kristendomen i dess källskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
