Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
APOLOGI FÖR VÅR TID.
Skall detta släkte kunna räddas och återupprättas, eller måste det
som israeliterna under vandringen till Kanaan falla i öknen för att gifva
rum åt ett sundare folk, som förmår bära lifvets börda, emedan det ej
bär själfviskhetens ok?,
Lifligt erkännande författarens snille, talang och skarpsinne, kan man
dock påstå, att »Hedda Gabler» som tidsbild är i clet stora hela ett
misstag. Tidens djupaste mörker finnes där hopadt, men hvarje solstråle
fattas. Man gifver ej ett sannt begrepp om årets alla dagar genom att
beskrifva en töcknig decemberdag vid Nordkap.
Sol och värme finnas verkligen äfven i vår förkättrade tid, fast
mången blaserad öfverklassmänniska utestängt deras verkningar genom
tunga, tjocka, giftiga förhängen. Sysslandet med själfvet hindrar dem
från att observera alla de kärleksgärningar, hvilka lika en uppfriskande
dagg falla öfver det sjuka samhället. Aldrig tillförene har så mycket
gjorts som nu för mänsklighetens olycksbarn, de fysiskt och andligt
underlägsna. Aldrig hafva deltagande och människokärlek frambragt så
storartade verkningar. Altruism är en ordskapelse af vår t^l, och ordets
själfva begrepp är det också. Altruism är ej egentligen entusiasmens
själfuppoffring för religion, fosterland och familj, sådan har funnits
alltifrån kristendomens införande, delvis äfven därförut. Begreppet altruism
har växt upp på den sociala vetenskapens grund och är betecknande för
nutiden. Det innefattar mänsklighetens fordran på individens
själfuppoffring för släktet och sätter rättvisan som häfstång, i stället för att
religionen sätter kärleken. Men denna uppfattning af rättvisa har sin grund
i det kristnade samfundsmedvetandet, fast detta faktum sällan erkännes.
Själfviskhetens många sätt att kränka person, eganderätt, sedlighet och
sanning äro ej mer upprörande nu än förr, uppträda blott i förändrade
skepnader i följd af ändrade lefnadsförhållanden.
Men, invänder den nedslagne människovännen, det måste ni väl
erkänna, att religionens makt försvagats, och att själfva det religiösa lifvet
aftynat? Ja och nej ! Ja — om ni med religionens makt menar
statskyrkornas — de förmå ej som förr att nedtysta alla tviflets invändningar,
otron uppträder nu öppet och behöfver ej påtaga mask. Men menar ni
med religionens makt dess förmåga att göra Kristusidealet mer lefvande
bland människorna, och att närmare förena det himmelska och jordiska,
då besvaras frågan med ett obetingadt nej. Hvilka storslagna religiösa
personligheter har ej vår tid att uppvisa, t. ex. en Gordon, en Kingsley,
en Damien och i vårt eget land Pontus Vikner, Magnus Huss för att ej
nämna lefvande samtida. Sannt är, att affallen inom vetenskapliga
kretsar äro talrika, men dock ej allmänna och gälla dessutom ofta mindre
nya testamentets kristendom, än de kyrkliga dogmernas. Några nutidens
största snillen uttala öppet sin religiösa tro t. ex. Edison vid inristandet
af sin bekanta inskription på Eiffeltornet och Livingstone i sina
reseskildringar. Dessutom börjar alltmer inom själfva det vetenskaliga lägret
hänsyn tagas till en mängd psykiska fakta, som hittills blifvit förbisedda eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
