Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
APOLOGI FÖR VÅR TID.
organisation» och politiska statsformer: feodalism, skråförfattning och
hierarki anbefallas som säkraste hjälpen. Jesuitismen får särskildt
men-tion honorable.
Det förstnämnda partiet klagar öfver för liten individuell frihet, det
senare öfver för mycken. Det förstnämnda vill sträcka reaktionen ända
till civilisationens förtid, det senare blott till hennes barndom,
medeltidssamhället. I två hänseenden äro dock båda partierna lika: de vänta
förnyelsen uteslutande från ändringar i lagar och samhällsformer och vilja
afbryta den hittills följda gången af utvecklingen och vända åter till äldre
stadier i mänsklighetens historia. Men *
»Vägen går framåt, den går ej tillbaka».
Äfven det unga Amerika instämmer i kören, som sjunger sjufaldt
ve öfver vår civilisation. Med mörka färger målar E. Bellamy nutiden i
jämförelse med det väntade sällhetstillståndet år 2000. Den . store
amerikanske folkpredikanten De Witt Talmage beskrifver »Det moderna
samhällets skuggsidors» för att »utmärka de farligaste klipporna med
ankarbojor». Förfärliga äro de taflor, Talmage målar öfver förfallet i
brännpunkterna af den stora västern. »Hur långt är det från New-York till
Sodom», utbrister han.
Skillnaden mellan västerns och österns sociala samhällsförbättrare är
dock stor. De förra äro optimister, de senare pessimister. Västerns
reformatorer vilja framåt, österns tillbaka. De förra anbefalla, segervissa,
en fortsatt, men mera rät och normal utveckling; de senare föreskrifva,
men med blott half tro på botemedlet, en återgång till gamla
samfundsformer. De förra framhålla nutidens brister vid jämförelse med en
blifvande idealstat, de senare genom att jämföra dem med olägenheterna
under föregångna tidsskeden, som afståndet förskönar.
Blott en af alla dessa samhällsförbättrare uppsätter medborgarnes
eget framåtskridande i intellektuellt, moraliskt och religiöst hänseende
som oeftergiltigt villkor för större samfundslycka, och denne ende är
Talmage1). •
Hvar och en af här nämnda författare är utpräglad representant för
en viss riktning i tiden och har en mängd anhängare, mer eller mindre
avancerade och framstående. De kunna betraktas som generaler för en
skara officerare, hvar och eri anförande sin truppafdelning med hvar sin
musikkår, alla instämmande unisont i klagosångerna öfver vår . tid.
Äro förhållandena då verkligen så olycksaliga, tillståndet så
hopplöst, förfallet så djupt? Hvad blir svaret, när man lugnt och opartiskt
jämför gångna åldrar med nutiden i politiskt, ekonomiskt, moraliskt och
religiöst hänseende — jämför dem i största allmänhet?
Hur varmt än revolutionära brushufvuden prisa lyckan af
naturtillståndet, torde dock tryggt kunna påstås, att vildarnas naturlif icke kan
vara mänsklighetens idealtyp, och att civiliserade samhällen i politiskt
’) Man måste beklaga att hans skrift är illa öfversatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
