Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8
TEATER-REVY.
repertoar, egna sig åt ett visst slags stycken, så borde väl detta närmast
vara folkpjeser och utstyrselstycken, och dessa torde endast sällan erbjuda
Anna-Lisa Hwasser-Engelbrecht värdiga uppgifter.
En folkpj.es af det goda gamla slaget är »Kumlander». Till
uppslaget påminner den ej obetydligt om »Löjen och tårar», som nu gifvits
samtidigt å Södra teatern, och i behandlingssättet’torde största olikheten
ligga i rent yttre« lokala och temporära förhållanden. Smaken för detta
slags stycken tyckes emellertid hafva förändrats lika litet som de själfva^
ty »Kumlander» har visat sig vara en kassapjes. Utförandet bidrager
väsentligt att vinna den stora publiken för stycket. Herr Holmquists
kraftiga, måttfulla framställning af titelrollen måste uppskattas både på
parkett och på tredje raden. Herr Olsson gifver nya prof på sin betydliga
förmåga af karakteristik och individualisering, och fru Anna Lundberg
har en uppgift, som lämpar sig för hennes allra bästa sidor.
Anmärkningsvärdt är äfven, att alla birollerna gifvas väl, och det’talar godt för
truppens förmåga, ty de äro ej få.
Ät k. dramatiska teaterns repertoar har utan tvifvel i vinter egnats
större och i konstnärlig måtto mera berömvärd omsorg än under flera
år tillförene. Den föga betydande behållning, som denna teaters ofta
förekommande plockprogram förut kvarlemnat hos åskådaren, har under
detta spelår utbytts mot för det mesta goda, ofta starka intryck. Den
tyska och franska moderna dramatiken har företrädts af väl valda pjeser,
nog många for att någorlunda hålla oss »au courant», ej sä många àtt
spellistan blifvit ensidig. »Ruy Bias» och nu senast »Kabal och kärlek»
hafva framförts med en omsorg, som visat konstnärlig pietet för det stora
dramat. Äfven svenska originalarbeten hafva förekommit; Frans
Hedbergs »Hårda sinnen» var denne förf:s bästa, mest originella arbete för
scenen (detta omdöme är kanhända högförräderi mot »Bröllopet på
Ulfåsa», men får stå där ändå), Michaelssons »Moln» var, trots sin brist på
personlighet och must i innehållet, ett tillräckligt väl skrifvet, spelbart
och underhållande stycke för att blifva speladt å denna scen, och fru A.
C. Lefflers senaste dramatiska arbete »Familjelycka» borde äfven de.t, som
inhemskt drama betraktadt, gifvas just ä denna teater.
Och detta trots dess brister, eller rättare sagdt dess brist, ty det
%ar i mina tankar ett fel, ett stort fel, som knappast kan nog starkt
förebrås den kvinna, som skrifvit det, utan att dock detta borde hafva
hindrat teaterns direktion att taga upp det. »Familjelycka» kunde gärna, för
större tydlighets skull, hafva haft ett »s. k.» framför sin titel. Förf.
betraktar tydligen detta ords mening som en vacker illusion. Hon har ej
träffat verklighet bakom ordet, hon har sett, att lögn och brist på
förtroende råda mellan föräldrar och barn, mellan de tjugu och de femtio
lika väl som mellan de femtio och de åttio åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
