Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 ETT FÄLTSLAG.
För att krossa fiendens stridskrafter är det nödvändigt att bibringa
dem förluster, och vapnen äro ju enkom därtill afsedda. Genom
förlusterna minskas antalet af fiendens krigsmän, men då man icke liksom i
forntiden kan hafva för afsikt att utrota hela den fientliga hären, sträfvar
man att samla förlusterna på en mera inskränkt del af fiendens front för
att därigenom framkalla ett intryck, så öfverväldigande, att de oskadade
icke förmå uthärda det samma utan att rymma platsen. Har man segrat
på en punkt, gifver fienden snart efter äfven på öfriga, hvarigenom segern
blir allmän.
Ledningen i striden går sålunda hufvudsakligen ut på att sysselsätta
fienden utefter en lång front, att med en så ringa styrka som möjligt
binda fiendens krafter och förleda honom att fastlåsa så mycket trupper
som möjligt, allt under det man behåller hela sitt öfverskott af krafter
till förfogande, redo att insättas på den afgörande punkten, då tiden
därtill är inne. Att finna den afgörande punkten är fältherrens sak, och det
är just häri, som snillet uppenbarar sig. Ingen har så som Napoleon I
varit mästare här vid lag, och hans vackraste segrar (Rivoli, Austerlitz,
Jena, Friedland, Dresden, Ligny) hafva just vunnits genom hans stora
förmåga att finna den punkt, där slagets utgång kunde afgöras, och att
sätta in hela sin sparade kraft här, sedan fienden redan förbrukat alla
sina stridsmedel.
Då tidén sällan medgifver att flytta betydliga stridskrafter utefter en
lång front, är det af synnerlig vikt, att den, som framrycker till anfall,
på förhand något så när känner sin fiendes ställning, så att grupperingen
för striden kan vara på förhand gjord eller utvecklingen till den samma
framgå ur marschordningen på det sätt, att de kolonner, som skola
sysselsätta fienden i fronten, inträffa framför denna, under det de, som äro
afsedda för hufvudstöten, utan vidlyftiga rörelser åt sidan komma fram på
den plats, därifrån hufvudanfallet med största fördel kan sättas i gång.
Till följd af svårigheten att nalkas en af nutidens eldvapen försvarad
ställning har anfallspunkten blifvit flyttad ut ända till endera af fiendens
flyglar, och under senaste krig hafva omfattande anfall också varit de
mest förekommande. Att de erbjuda stora fördelar är en själfklar sak,
ty därigenom att man framgår mot ändpunkten af fiendens ställning, kan
man omfatta denna med en samlad, korsande eld, utgången från en längre
eldlinie. Nu händer det dock lätt — och sannolikheten härför växer, i
samma mån fronten utsträckes — att fiendens flyglar äro så väl dolda,
att man icke finner dem, eller längre bort belägna, än man förmodat;
man nödgas då söka sig en anfallspunkt i fronten, och en lång ställning
torde väl alltid kunna framvisa någon punkt, till hvilken ett närmande
gynnas af traktens beskaffenhet. Om möjligt söker man äfven här att i
själfva verket åstadkomma en omfattning af anfallspunkten, om än detta
är förenadt med större svårigheter än i föregående fall. Slagen vid
Solferino 1859 och vid Custozza 1866 vunnos medelst genombrytning, en
stridsform, som i framtiden säkerligen åter kommer till heder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
