Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga vinst af segern. Endast Fredrik II gjorde i någon mån undantag
från den allmänna regeln, men det var Napoleon förunnadt att i detta
liksom i så mycket annat bryta stafven öfver 1700-talet, och hans snabba
krigsrörelser afslutades med drabbningar, i hvilka han icke nöjde sig med
mindre än fiendens tillintetgörelse (Austerlitz, Jena, Friedland). Sedan
dess har krigföringen bibehållit sin kraft, och segrarna från 1866 och
1870—71 ådagalägga mer än väl sanningen af det ofvan anförda yttrandet.
Slaget är i sjelfva verket krigets knutpunkt. Krigsrörelserna gå icke
ut på annat än att med så starka krafter som möjligt falla öfver
motståndaren, om möjligt i ett för honom ogynnsamt ögonblick och att med
ett väldigt slag krossa honom eller åtminstone bringa honom i ett sådant
tillstånd, att han icke på länge blir i stånd till allvarsamt motstånd. Det
är sålunda icke orätt att säga, att slaget utgör det verkliga målet för
krigsrörelserna, för härarnas uppmarsch på krigsskådeplatsen, för deras
bringande på krigsfot, ja hvarför icke för deras danande, för hela
fredsarbetet. På slagfältet har mer än en gång staters öde afgjorts.
Här är det emellertid icke vår afsikt att skärskåda slagets betydelse
i krigföringen — därtill få vi anledning en annan gång —; här må vi
söka erhålla en bild af slaget i och för sig, af de krafter, som verka i
det samma, af dess förlopp.
I »das Völkerschlacht» vid Leipzig kämpade 150 000 fransmän mot
nära dubbelt så många förbundna, vid Königgrätz stodo omkring 220 000
man på hvardera sidan, vid Gravelotte (d. 18 aug. 1870) anföllos 130 000
fransmän af 200 000 tyskar och striden utkämpades utefter en front af
en mils längd. Man har ansett slika styrkeförhållanden högst betydliga,
och man har kallat dessa slag för jätteslag, men de skola med all
säkerhet öfverträffas i framtiden. Då Europas stormakter sätta hvar sin million
krigsmän i rörelse, skola de nog kunna samla några hundra tusental på
afgörandets valplats, och dessa skola kräfva en front af ett par mil. Att
ledningen af dylika jätteslag skall vara förenad med stora svårigheter
säger sig själft. Innan masshärarna hinna förenas, ty de måste för att
kunna röra sig och för att kunna lefva, sprida sig utöfver ett större
område, kunna enskilda delar af dem emellertid stöta på hvarandra,
hvarigenom mindre slag uppkomma, och på underordnade krigsskådeplatser
eller på sådana, där stora styrkor icke kunna användas, skall man
fortfarande såsom hittills påträffa dessa slag af mindre måttstock.
Vare sig hären i fråga är stor eller liten, blir dess uppgift i slaget
att krossa fiendens stridskrafter för att därigenom tvinga honom att
underordna sig vår vilja. När man når detta mål, så har man vunnit en
hufvuddrabbning, en sådan, af hvilken krigets utgång beror, eller som
åtminstone blir bestämmande för ett visst skede af det samma. Alla slag gå
dock icke ut härpå, utan mången gång nödgas man upptaga strid för
vinnande af ett underordnadt mål såsom fiendens fasthållande, skydd af
en trupprörelse eller ett ortföremål e. d., och då har striden fyllt sin uppgift,
så snart detta mål ernåtts, om ock fiendens stridskraft ingalunda blifvit bruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
