Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literära notiser - Leo Tolstoj - Kristo Botjov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktäristiken förneka sig heller icke i detta hans arbete. — Sina sociala idéer
framställer han ånyo i en broskyr om »Pengar», som finnes tillgänglig i en tysk
godtköpsupplaga: »Das Geld», übers. v. L. A. Hauff (Collection Otto Janke,
Berlin, I M.)
Huru långt Tolstoj är villig att utdraga konsekvenserna af sina paradoxer,
därpå lemnar en till sistnämda bok fogad efterskrift häpnadsväckande exempel.
Som bekant tyder Tolstoj kristendomens bud därhän, att intet våld någonsin
är berättigadt, ej ens till det oundgängligaste själfförsvar. Han yttrar på ett
ställe uti nämnda skrift: »Alla människor äro bröder och hvarandra lika, och
om zuluerna skulle komma för att steka mina barn, så vore det enda, jag
kunde göra, att jag bemödade mig att öfvertyga zuluen, att hans uppsåt icke
vore honom godt och nyttigt, under det att jag skulle underkasta mig honom,
så mycket mer, som jag icke kan hafva någon nytta af att kämpa mot honom.
Antingen skulle han besegra mig och än mer steka mina barn, eller skulle jag
besegra honom och mina barn kanske i morgon insjukna och dö under ännu
värre kval. Det skulle alltså icke vara af någon nytta för mig, utan i själfva
verket gör jag bättre uti att underkasta mig.» —
Tolstojs asketiska inlägg i äktenskapsfrågan, »Kreuzersonaten», har gjorts
till föremål för en egendomlig studie af en praktiserande tysk läkare, dr. H.
Beck. Hans broskyr »Des Grafen Leo Tolstoj Kreuzersonate vom Standpunkt
des Irrenarztes» (Leipzig, Rauert & Rocco) föreligger redan i andra upplagan.
Han underkastar det Tolstojska arbetets hufvudperson, Posdnyschew, en
närgången undersökning och konstaterar hans nevropatiska konstitution och den
särskilda art af genom sexuell anomali orsakad »paranoia», som från
psykiatriens ståndpunkt måste anses utgöra förklaringen både af hans våldsamma
handlingar och hans. underliga teorier. Då ju Tolstoj själf adopterar dessa
sistnämnda, ligger tydligen åtminstone från den tyske dårhusläkarens synpunkt
slutsatsen nära till hands med afseende på Tolstojs eget sinnestillstånd. Han
slutar också sin uppsats med att hänvisa till Marie Herzfelds yttrande i
»Gesellschaft» (1890, Heft. 10), att man borde upphänga Kreuzersonaten till tillbedjan
någonstädes i en kyrka, t. ex. i Nishnij-Nowgorod, men förskona oss från den;
och han instämmer i det sist nämnda af fullaste hjärta, men kännetecknar
Tolstojs ifrågavarande arbete först och främst såsom »ett utflöde af en sjuk hjärna,
af en degenererad själ».
Omdömet må synas strängt gent emot ett snille, som Leo Nicolajevitsch,
och det må väl ock delvis vara öfverdrifvet och alltför ensidigt. Men månne
ej någon sanning torde ligga däri? Geni och vansinne stå hvarandra långt
närmare, än de flesta föreställa sig.
Tolstojs föregångare på så många områden, Jean Jaques Rousseau, led
otvifvelaktigt under sina senare år af en ganska långt utvecklad sinnessjukdom.
Och det torde därför ej vara en alltför förmäten misstanke, om man vill
förklara genom psykiatriens tillhjälp en del af Tolstojs underligheter. Därmed
förnekas hvarken hans oförnekliga snilles konstnärliga rang eller dess ideala
syftning. — Må vi värmas af det ädla i han entusiasm, men med nyktert öga
vakta oss för det abnorma i många bland hans idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
