Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literära notiser - Hedda Gabler - Leo Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det goda anseende, som vi skandinaver hittills åtnjutit i utlandet, sättes
för närvarande i hög grad på spel genom det sätt, hvarpå en del nordiska
författare skildra personer och förhållanden hos oss. Så yttrade nyligen
världsbladet Times i en kritik öfver Ibsens nyligen äfven på engelska publicerade
»Hedda Gabler», att »trots allt hvad vi veta tala däremot, det ju är möjligt
att den norska medelklassen är lika hvardaglig, vulgär och osedlig som Ibsen
framställer den». Och Strindbergs nyare skådespel, som uppförts å »fria»
teatrar både i Tyskland och Frankrike, äro egnade att ingifva ännu mera
nedsättande föreställningar om de svenska kvinnorna. Och liksom på det att ingen
måtte underlåta att taga Strindberg på orden, har en annan »europeisk»
författare af svensk börd, Ola Hansson, skyndat att förena sin röst med hans.
Denne har i ett oktoberhäfte af den vidt spridda tidskriften »Das Magazin für
Literatur» infört en uppsats, hvari han bl. a. försäkrar, att i Strindbergs
hemland har hans kvinnoskildringar full motsvarighet, tack vare
kvinnoemancipationens och andra moderna ideers inverkan. »Det första steget var», säger
förf., »befrielse, det andra tyranni. Särskildt i Sverge hafva kvinnorna under
under de sista tio åren bokstafligen regerat, i politiskt så väl som i andligt
hänseende, och landet är i detta ögonblick fullt af förvridna hermaphroditformer,
mankvinnor, som hålla hela kulturen nedtryckt på deras egen, låga nivå, göra
hemmet till diskussionsklubb öfver könens rättigheter och förvandla de
förälskade, unge männen i preparat för erotisk-vetenskapliga undersökningar.» —
Skulle icke slika smädeord, som läsas rundt hela Europa, förtjäna ett genmäle?
»Hedda Gabler» har nu uppförts i München och gjort en afgjord
succès. Författaren inropades upprepade gånger och mottog med ett
godmodigt leende publikens hyllning. Stycket vinner naturligen på sceniskt utförande,
hvilket särskildt kan gifva hufvudpersonen däri en mera påtaglig verklighet, än
läsarens fantasi förmår. Dock anmärkes från München, att där åtminstone
kulminerade intresset i tredje akten och slutakten föreföll därefter svagare.
Såväl engelska som tyska recensenter — t. ex. J. T. Bealby i tidskriften
»The Ladder» och Fritz Mauthner i »Deutschland» — kritisera Ibsens nyaste
drama ganska skarpt. Den sistnämnde fäster uppmärksamheten därvid, att
problem och hufvudpersoner ytterst äro de samma i detta realistiska
nutidsskådespel som i det gamla sagoämne som Ibsen redan på 50-talet behandlade i
romantisk form i »Hærmændene på Helgeland». Liksom Völsungasagans
Brynhild (Hjördis) har Hedda Gabler äktat en man, som sedan visar sig ej hafva
utfört det stordåd, med hvars sken han vann hennes hand. Och äfven hennes
hämd och styckets slut erinra om den gamla sagan. De egendomliga
parallellerna Hedda-Hjördis, Eilert-Sigurd, Tesman-Gunnar, fru Elvsted-Dagny äro en
händelse, som verkligen se ut som en tanke — af den gamle mystifikatören
Henrik Ibsen. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
