- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
16

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs filosofi. Af L. H. Å.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med hvad vi nu anfört, vilja vi naturligtvis ej förneka, att emellan
människans och djurens själslif förefinnes en mycket djupgående skillnad. Men
värdet af den högre sidan hos det förra beror ej på om den klyftan är stor eller
liten. Och för öfrigt tro vi, att gränserna i dylika fall i verkligheten äro
mindre fixa, än mången förmenar. Den högre sidan behöfver på ett lägre stadium
ej fullständigt saknas därför, att den där framträder mindre själfständigt, den
kan finnas där i slumrande form. Det är ej genom framkomsten af något rent
af nytt, som utvecklingen fortgår. Detta sker genom en fortgående
differensering. Det högre och det lägre blifva allt mer skilda; det högre framträder
allt bestämdare som från det lägre specifikt skildt, men då blir detta senare
också mer afgjordt fixeradt som ett lägre. Hos ett djur utför instinkten i många
fall det mänskliga förståndets funktioner, desto bättre, ju mindre djurets
förstånd är utveckladt. Det samma se vi hos barnet. Hos den
genomreflekterade människan sker ej detta. Instinkten kan blott i vida mindre grad leda
henne. Exempel på dylik differensering skulle vi från naturens olika områden
kunna anföra i hart när otalig mängd; men utrymmet förbjuder detta. Hvad
vi fasthålla är blott detta: på abstrakta gränsers fixerande beror intet
mänskligt intresse, och lifvets verklighet känner dem ej
.

Härmed är vår ställning till Rydbergs världsåskådning äfven i allmänhet
angifven. Hans filosofi går i idealistisk riktning, det är oförnekligt. Den
föregående, onekligen mer genomförda idealismen har tvifvelsutan sina brister, och
som en af dessa hafva vi redan påpekat benägenheten att gifva en allt för
väsentlig betydelse åt abstrakta kategorier och grupperingar af verklighetens
skiftande former, m. a. o. tendenser till objektiv idealism. I namn af den
moderna forskningens resultat har därför en opposition framträdt, som lagt i
dagen, att dessa kategorier ofta äro alster af tillfälligheten, godtycket eller
okunnigheten, och tvifvelsutan har denna opposition i mycket bidragit att ställa
hela den idealistiska spekulationen i misskredit. Rydberg vill nu gent emot
en i abstrakt riktning gående idealism gifva verklighetens reella sida dess rätt,
och af allt hvad vi anfört torde framgå, att vi erkänna, att ett berättigadt
intresse ligger under detta. Men vi tro ej, att det är genom prutande på
idealismens fordringar, utan fast mera genom dess strängare genomförande som
detta intresse skall tillgodoses. Vill man rädda det konkretas rätt, vill man
fasthålla individualitetens väsentlighet, vill man undvika afgudadyrkan med
abstraktioner — nå väl, hvar finner man individualiteten? Just i
personligheten. Jag finner mina tankar och känslor såsom just mina, ej därigenom att
jag skiljer dem från i rummet utanför mig placerade varelsers, jag finner dem
så genom att fatta dem såsom moment i mitt personliga lif. Individualiteten,
svår att fixera inom naturen och detta mer i den mån jag aflägsnar mig från
det personliga lifvet, är däremot gifven just i detta personliga lif. Sin
individualitet förblandar ingen normal människa med en annans, här är en bestämd
och fix gräns gifven, ej godtyckligt fixerad, och blott genom sin omedelbara
erfarenhet af denna sin individualitet kommer människan därtill att tillämpa
samma begrepp äfven på andra personer och föremål, först därigenom ser hon
i naturen något annat än en oordnad massa.

Vid dessa antydningar måste vi här stanna. Deras närmare utförande
skulle kräfva ojämförligt större tid och utrymme än det, som för tillfället stått
oss till buds.

L. H. Å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free