Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITERÅR EGANDERÅTT. 565
den bundna, men ej så till skälen för detta beslut. — Denna åsigt
godkändes dock ej, och genom den nya skrifvelsen underrättades k.
m:t, att ändringen ej ansetts högst nödig eller nyttig att verkställa.
Ärendet förekom åter å 1856—1858 årens riksåag, då konsti-
tutionsutskottet, i följd af en af H. E. Taube inlemnad motion,
förnyade förslaget från 1844. Utskottet bemötte de invändningar,
som rest sig däremot, och betonade, att «Sveriges förhållande till
Danmark, Norge och Finland vid förevarande frågas bedömande
hufvudsakligen bör afses", i ty att "inom dessa länder äro svenska
skrifter mera spridda och lästa, än dessa länders skrifter äro det
i Sverige, och fördelen af ömsesidigt förbud af eftertryck är där-
för på Sveriges sida". Af detta skäl, och då Norge och Danmark
redan vidtagit den åtgärd, som nu vore i fråga i Sverige, vore det
<hvarken med Sveriges fördel eller anseende öfverensstämmande",
att ej bereda möjligheten af ömsesidiga öfverenskommelser. ’’Slut-
ligen bör det icke vara den materiela nyttan, utan rättvisan, som
bestämmer ett samhälles liksom den enskildes handlingssätt"., I
borgareståndet föreföll en genom Lallerstedts anförande märklig
diskussion om detta förslag. "Den svenska bokhandeln”, yttrade
han, "lefver så att säga på plundring af den utländska literaturen,
och det till föga fromma för den inhemska”. Med utskottets för-
slag vore, enligt hans tauke, ingen ting vuunet: man måste ut-
sträcka lagen äfven till skydd mot öfversättning. Olägenheten
för bokförläggare af att nödgas skaffa sig tillstånd till öfversätt-
ning uppvägdes af fördelen för våra egna författare, som finge
enahanda skydd, och man borde "åtminstone lika mycket tänka
på deras som på bokhandlarnes bästa". De flesta af våra nyare
vittra författare vore öfversatta å främmande språk — Tegner,
Bremer, Carlén, Onkel Adam, Crusenstolpe, Blanche. "Det är sä-
kert, att mången utländsk bokhandlare samlat förmögenhet ge-
nom utgifna öfversättningar af svenske författares arbeten. Svenska
staten skulle säkert icke behöft pensionera hvarken Berzelii eller
Geijers enkor, i fall den internationela lagstiftning, som nu blifvit
mellan andra länder antagen, på deras tid hade varit gällande mel-
lan Sverige och utlandet.” För öfrigt, om ock en författare ej
gjorde anspråk på pekuniär fördel af en öfversättning, hade han
dock ett naturligt intresse att tillse, att hans arbete icke förfuska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
