Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITEBÅR EGANDERÅTT. 561
Denna lag gälle ej för öfversättare i aonat fall, än då öfversättare
n annans namn missbbiukar eller hans arbete eftertrycker, eller låter
sin öfversättning för en annans anses.
Utgifvare af samlingar eller perivdiska skrifter hafve ej brutit emot
författares egande rätt, då han i dem, med förtigande af författarens
namn, hans otryckta arbete utgifver.
Att denna bestämmelse innebar ett stort framsteg, kan ej nekas.
Man komme i håg, att 1752 års reglemente endast såsom undantag
viste af en af privilegier oberoende eganderätt, samt hurudan för-
fattarnas belägenhet ännu var inom en god del af det stora tyska
språkområdet, hvilket må med ett enda exempel belysas. Vid denna
tid utgafs i Täbinogen den första samlade upplagan af den 1809
aflidne historieskrifvaren Johannes von Möllers verk: den utkom,
såsom titelbladet visar, "mit allergnädigsten Kaiserl. Königl. öster-
reichischen, Königl. bairischen, Königl. westphälisehen, grossher-
zoglich-badischen, und der löbl. schweizerischen Cantone Privilegien
gegen den Nachdruck und Verkauf der Nachdräcke".
Stadgandet i prässlagen af 1810 öivergick, med vissa ordän-
dringar och rätt behöfliga förtydliganden, i den nya tryckfrihets-
förordningen af 1812. Sedermera hafva ett par förbättringar egt
rum, i det att dels 1840 års riksdag antog det tillägg, som åt en
hvar frigifver tryckningen af en skrift, när författarens rättsinne-
hafvare ej inom tjugu år från hans död utgifningsrätten begagnat,
äfvensom när ett sådant begagnande ej af dem inom hvart tjugonde
år förnyas, dels äfven 1844 års riksdag från eftertrycksförbudet un-
dantog dagbladsuppsatser. Hvad den förre vidkommer, lär det kunna
sättas i fråga, om ens med denna inskränkning den "perpetuela"”
eganderätt, som infördes 1810, låter sig väl försvaras: den har emot
sig en ymnighet af de till utgångspunkten mest skiljaktiga, men
till slutyrkandet enstämmiga anmärkningar af Macaulay med flere
å ena sidan, lika väl som af en Proudhon eller Carey å den andra,
den har emot sig andra lagstiftningars vittuesbörd, den har emot sig
sakförhållanden ur vår inhemska erfarenhet, som tala om intet gagn för
författarne, förlust för allmänheten och den allmänna bildningen, samt
en under sådana omständigheter mer än tillbörlig vinst för förläg-
garno. Den scnare ändringen åter torde, vid utfärdande af en ny
lag, tåla en lindrig restriktion. I öfrigt har under sextio år lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
