Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h&4 OM LITERÅR EGANDERÅTT.
menas hafva utgått från hofven. Så hafva de ensidiga, lingvistiska
beundrarne af den latinska klassiciteten till skyarne upphöjt Augu-
sti literära tidehvarf, men annorlunda tänka de, som i vitterheten
fråga efter något annat än uttryckets verkliga eller konventionela
prydlighet och elegans: i deras ögon representera Virgilius, Hora-
tius, Propertius, Ovidius literaturens och författarnes djupa förne-
dring. Så dömer t. ex. Beulé, en man som inom den klassiska
filologien, om icke är ott hufvud högre än alt folket, dock reser
sig vida öfver det stora flertalet. Audra ha upprepat sägnen, att
det var den höga protektionen, som gjorde Le sigcle de Louis
XIV till en vitterbhetens gyllene ålder. Det var detta firade pro-
tektorat, som gaf 3000 francs i pension åt Chapolain, men iudrog
Corneille’s torftiga underhåll, som hugnado Benserade med ett större
anslag än: Molidére, som tvang Mézeray, så kärt honom vore att
återfå sin aflöning som historiograf, att stryka ut sanningen och
tigga om förlåtelse för det han skrifvit enligt sitt samvete. Om
än Corneille bragte de dramatiska författare-arvodenå till något
högre belopp, än de förut utgjort, så skulle han, "den store Cor-
neille", dock ej därigenom räddats från hungersnöd. Han fann sig
också hänvisad till att sälja smickrande dedikationer till den mest
bjadande, Sålunda köpte en "”agioteur” på den tiden, br Montau-
ron för 1000 pistoler äran att se sig jämförd med Augustus och
gå till efterverlden i sällskap med sorgespelet Cinna. Slika om-
ständigheter lända till belysning af Voltaires yttrande, att literatu-
ren är den främsta bland de sköna konsterna, men det sämsta bland
yrken +). Ivom vår egen literaturhistoria känna vi den öfverskatt-
+) Jämför härom ett af de bästa bidragen till adertonde århundra-
dets literärhistoria: Beaumarchais et son temps. Etudes sur la
société en France au XVIII sigcle d’apråös des documents
inédits par Louis de Loménie. Deux. Ed. Paris 1858. Följande
yttranden af Macaulay förtjäna ock att behjärtas. I Englandshistoriens
tredje kapitel skrifver han: .
The recompense which the wits of that age could obtain from the
public was so small, that they were under the necessity of eking out
their incomes by levying contributions on the great. Every rich and
good-natured lord was pestered by authors with a mendicancy so im-
portunate, and a flattery so abject, as may in our time seem incredible.
The patron to whom a work was inscribed was expected to reward the
writer with a purse of gold. The fee paid for the dedication of a book
was often much larger than the sum which any publisher would give
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
