Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITEBÄR EGANDERÅTT. 553
hälften af sjuttonde århundradet, som inom vissa tyska länder togo
inhemska förläggares oprivilegierade skrifter i sitt skydd, men såsom
utland fortfarande betraktade hvarje, under en annan landsherre
hörande tyskt område. Svenska boktryckeri-reglementet af 1752
hägnade mot eftertryck äfven oprivilegierade skrifter, som ej öfver-
stego 12 ark. Dessa och dylika stadganden, ett slags utväxter på
specialprivilegiernas system, äro lika många vittnesbörd om dettas
otillräcklighet och peka åtminstone framåt mot en bättre tid, som
dock flerestädes dröjde mycket länge. Hos oss, der den randades
först efter 1809 års statshvälfning, kom den ett hundra år senare
än i England.
Medan förläggareverksamheten, saknande alt internationelt
skydd, hade ett så otillräckligt värn af inhemsk lag och sed, bi-
drog ock en annan omständighet att göra literaturens ekonomiska
vilkor vanskliga och otrygga, nämligen det tvång och godtycke,
prässen var underkastad. Betydande författare fingo under denna
ofribet vara glada, om de, med afsägelse af hvarje anspråk på ho-
norarium, kunde finna en utländsk förläggare. I ett af sina oefter-
härmligt täcka småstycken (Ceci n’est pas un conte) anmärker
också Diderot:
«Les Hollandais impriment tant qu’on veut, pourvu qu’ils ne
paient rien. — Heureusement pour nous; car, avec les entraves
qu’on donpne å Y’esprit, s’ils avisaient une fois de payer les auteurs,
ils attireraient chez oux tout le commerce de la librairie".
När nu prässtvånget och eganderättsskyddets bristfällighet sam-
verkade till att nedkalla alla slags äfventyr öfver författares och
boktryckares hutvud, voro naturligtvis väsentliga förutsättningar för
det literära yrkets själfständighet och ekonomiska framgång starkt
rubbade. Betraktar man sakerna rätt från denna synpunkt, skall
man erkänna, att hur litet rum ordnandet af den literära egande-
rätten än må intaga i lagsamlingar och statsfördrag, hvilket be-
gränsadt antal personers bästa denna lagstiftning än må omedel-
bart röra, och med hvilken likgiltighet hon än må anses af mäng-
den, hon likväl innefattar ett mycket stort framsteg. En oändlig
fåkunnighet har utgjutit tanklösa ordmassor till beprisande af den
«uppmuntran för konster och vetenskaper", som utgått eller för
Svensk Tidskrift, 1873. 6:te Häft. 386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
