- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
505

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSK ELLER NORDISK SVENSKA? 505

ländingens sjelfaktning och fosterlaudssinne med hänsyn till moders-
målet, skulle detta senare ord genom gode skriftställares föresyn
återvinna sitt hedersrum. Till bibelnämden våga vi dock icke göra
en sådan hemställan. Men hvad vi emot henne yrka är, att
bekänna. och erkärna ej må nytjas, der grundskriften och mo-
dersmålet samfäldt vägra emottaga deras tjenst. Vi hafva ett märk-
ligt fall af dylikt slag att här framhålla.

Utsagan i Joh. 8, 32: "”J skolen känna sanningen, och san-
ningen skall frigöra eder" öfversättes af Luther på följande sätt:
«<cIhr werdet die Wahrheit erkennen, und die Wahrheit wird euch
frey machen”. Om nu en svensk skolyngling återgåfve denna tyska
punkt sålunda: "J skolen erkänna sanningen, och sanningen skall
frigöra eder”, så hade han vanstält meningen och otvifvelaktigt
ådagalagt skröplig kännedom om tyska språket. Hans lärare skulle
påminna honom derom, att erkennen har ett vidsträcktare märkelse-
område än dess svenska afbild erkänna — att det förra ordet mot-
svarar ej endast vidgå, vidkännas, tillstå, medgifva, utan äf-
ven märka, igevkänna, urskilja, uppfatta, inse, i stället för
hvilka senare riman i svenskan aldrig kan nytja erkänna. Bibel-
nämden har emellertid gjort sig skyldig till just detta samma fel i
2 Kor. 1, 13, 14. Ställets sammanhang är följande: Någon fiende
till Paulus hade sökt intala hans trosvännor i Korinut, att hans bret
till dem ej vore det sanna uttrycket af hans hjertas öfvertygelse.
Panlus värjer sig mot denna tillvitelse, i det han påminner om, att
han burit tunga bördor och gått mot dödens hot för sin och deras
tro, och han tillägger derefter, att han icke skrifver till Korintierna
annat än hvad de utan att läsa mellan raderna kunna finna i hans
ord, eller hvars sanning de redan insett och inv till änden skola
inse. Grundskriften har för ordet inse eEzurwwoxw. som öfver
allt, der det i nya testamentet förekommer, måste tolkas med för-
nimma, varsna, märka, känna, inse. Vår gamla öfversättning
återgifver ordet icke orätt på detta ställe med veta och befinna,
Thomander med känna, Luther med befinden. Men 1 bibelmäm-
dens öfversättning af år 1873 läser man med häpnad: "Också
skrifva vi icke till eder något annat än hvad I läsen cller till och

med erkännen och, såsom jag hoppas, ända till slutet skolen e6r-
Svensk Tidskrift, 1873, 6:te Häft. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free