Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" 466 UNDERSÖKNINGAR AF HAFSBOTTNEN.
De resultat, som vunnits af dessa undersökningar äro ungefär
följande:
Det största med bottenskrapa undersökta hafsdjup, 3,875 fam-
nar, tycktes ej vara gynsamt för organiskt lif. Enligt ett bref
från Wyville-Thomson till den engelska tidskriften "The Nature"
(N:r 196, d. 31:ste Juli 1873) har Challengerexpeditionen från detta
djup upptagit en betydlig qvantitet rödgrå, kalkhaltig lera, hvilken
ej innehöll annat än ett fåtal små foraminiferer med kalkskal och
några större med skal af sammankittade sandkorn. Äfven på
2,800 famnars djup påträffade man samma röda lera, t. o. m. utan
spår till lefvande varelser. Dock är ännu svårt att afgöra, på hvilka
möjligen rent lokala omständigheter denna fattigdom på lif berodde.
Sedan vidtager ett område, der hela bottnen är af organiskt
ursprung. Hvarje skrapning bringar upp myriader döda kalkskal
af foraminiferer, kiselnålar af spongier och kiselskelett af dia-
tomaceer samt, i de flesta fall, dessutom tallösa, döda skal af
pteropoder och heteropoder, snäckdjur, hvilka likasom diatoma-
ceerna lefva i de öfversta vattenlagren. Men jämte dessa döda
rester af organismer finna vi också ett det rikaste djurlif.
Märkvärdigast bland alla djuphafsinnevånare är den först af
Huxley beskrifne Bathybius Heeckeli. Undersöker man öfversta lagret
af den bottenmassa, som i skrapan upptagits från stort djup, så visar
det sig ega en slemmig konsistens, liksom vore det begjutet med
ägghvita. Om en liten del af den klibbiga massan, inlagd i en
droppa hafsvatten, betraktas under mikroskopet, så finner man
att hop antar formen af ett oregelbundet, plumpt nätverk, hvilket
förråder omisskänneliga tecken till lif och äfven genom sina ke-
miska egenskaper visar sig vara samma ämne hvaraf alla protozoer
bestå. Man kallar detta ämne "”sarkod”". En mängd små kalk-
partiklar, till formen liknande manschett-knappar, ligga inströdda i
sarkodet. Många meningar hafva uttalats om deras ursprung och
för närvarande tyckes den åsigten hafva mest sannolikhet för Big,
att dessa kalkpartiklar, hvilka Huxley kallat Coccolither, tillhöra
encelliga alger, som lefva i hafsytan och efter döden sjunka till bott-
nen, der Bathybius upptager dem i sitt sarkod, för att assimilera
den vegetabiliska substansen. Bathybius saknar alla organ, till och
med hvarje spår till cellbyggnad. Dess kroppsform är fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
