Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4ö8 UNDERSÖKNINGAR AF HAFSBOTTNEN.
delar af norra Atlanten, från djup, vexlande mellan 60 och 2000
famnar. Det visade sig nämligen, att — så när som på ett enda
ställe å Newfoundlaudsbanken, der bottnen på 175 famnars djup
bestod af qvartssand -— hela denna sträcka var betäckt af mikro-
skopiska djurskal. I synnerhet blef denna upptäckt betydelsefull,
derigenom att Bailey påvisade denna bottenmassas öfverraskande
likhet med den engelska kritan samt med vissa kalkmeorglar i
öfra Missouri. Men så inrotad var tron på en högt liggande gräns
för djurlifvet, att Bailey förklarade alla dessa djur hafva lefvat
nära hafsytan och först efter döden ha sjunkit till bottnen. Ehren-
berg i Berlin, som fick ena del af bottenprofven att undersöka, ut-
talade deremot den åsigten, att dessa djur verkligen lefvat på bott-
nen, men han blef tills vidare ensam om denna åsigt. Ändtligen
var tiden inno för äfven denna vetenskapsgrens tillämpning på
praktiska företag. Det gällde en af verldshandelns lifstrådar —
en telegrafkabel mellan Europa och Amerika. De oerhörda kost-
nader, hvarmed undersökningar af oceanens afgrunder äro för-
enade och som hittills i det närmaste omöjliggjort sådana under-
sökningar i rent vetenskapligt intressse, blefvo ej längre hinder,
då frågan rörde ett företag, hvaraf man kunde vänta sig en enormt
stegrad affärsverksamhet de båda verldsdelarne emellan.
Undersökningarne började 1857, då kapten Dayman under
Juni och Juli månader med engelska kronans fartyg "the Cyclops"”
upplodade Atlanten mellan Irland och Newfoundland. Med Brookes
apparat upphemtade han en mängd bottenprof från ända till 2,400
famnars djup. Professor Huxley i London undersökte profven och
fann, att de utgjordes af globigerinor 854, andra foraminiferer,
52 samt kiselskal af gallerdjur och mikroskopiska växter, s. k.
diatomaceer, 104&. Baileys rön bekräftade sig således äfven här
— allt var organismer. Men ännu tviflade man på möjligheter
af att dessa djur kunde ha lefvat under ett tryck så stort, att,
såsom Wyville Thomson uttrycker sig, "en menniska nedsänkt till
samma djup, skulle ha att uppbära vigten af 20 stora jernbantåg,
lastade med tackjern”". Huxley sjelf vågade ej att bestämdt uttala
sig för en skenbart så vild åsigt, ehuru han medgaf, att "långt
ifrån att han ansåg fulla bevis finnas för att globigerinorna lefde
på ett sådant djup, sannolikheten dock tycktes luta åt det hållet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
