Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN MÅNSDOTTER. 425
i slösande frikostighet öfverträffade han vida alla samtida konungar
och furstar. En sådan man hade varit en farlig frestare äfven för helt
andra qvinnor än ett oerfaret barn, hvilket han lyft ur tryckande
fattigdom samt bländat med sin egen och sitt hofs glans. Det be-
höfdes då för visso ej mycken lockelse, innan Karin, drifven af
kärlek och beundran, kanske äfven i någon mon af qvinlig få-
fänga, kastade sig i de kungliga armar, som öppnade sig för henne.
Säkerligen anade icke Erik, då han lade denna nya förbindelse
till den otaliga mängd af sådana, hvilka han förut med lätt sinne
knutit och lika lätt åter upplöst, att nu gälde det hela hans
framtida lycka och dertill besittningen af den krona, som aldrig
förr varit så glänsande, som när hon sattes på hans hufvud.
. Hvarför blef då icke Karin, såsom så många före henne, en-
dast en leksak för Erik, hvarför blef hon slutligen hans herska-
rinna och drottning? Eriks samtida kunde ej besvara denna fråga,
de förstodo icke, huru Karin förmått vända sin konungs tankar
från Europas skönaste. furstinnor till sig, och slutade med att
hviska om trolldom och kärleksdrycker. Messenius, som skref ej
långt efter Eriks tid, fann deremot gåtans lösning i den varma
kärlek, hvilken konungen fattat till Karin för hennes begåfning till
kropp och själ. — Om Karins yttre är det svårt att döma, då
man med allt fog kan tvifla på äktheten af de porträtt, hvilka
man trott skola återgifva hennes drag"). Att hon egde en säll-
synt fägring är «dock otvifvelaktigt, och det både genom vitnes-
börd af författare, som samlade materialier till sina arbeten,
medan Karin ännu lefde, och genom det höga värde, hvilket ko-
nung Erik bevisligen satte på qvinlig skönhet. Med visshet veta
vi, att Karin var en högvuxen, på en gång smärt och yppig ge-
stalt med ett tämligen litet, väl bildadt hufvud och ovanligt små
fötter med höga vrister. För öfrigt hade hon utan tvifvel alla de
behag, hvilka Erik fordrade af den, som skulle blifva hans drott-
ning: att vara "frisk, däglig och välväxt, icke mycket mager
och spärrlemmad, hvitlett af oförfalskad färg” — det är bekant,
att Erik likasom hela hans tid skattade den blonda skönhetstypen
högst — samt slutligen att vara "med goda seder och åthäfvor
begåfvad samt icke spotsk utan lustig ""). — Karins talanger
+) Det anmärkningsvärdaste bland dessa torde det vara, som om-
talas af Estlander: De bildande konsternas historia, 8. 401. Som äfven
dess äktbet är obestyrkt, kunna vi dock ej tillerkänna det högre vitsord.
$$) »Då Karin Månsdotter ännu hvilade i sin något vårdslösade kista
i Tottska koret [i Åbo domkyrka], nedsteg jag en gång dit. Kistlocket
var öppet — — — Hufvudet var lösbrutet, m>ra litet än stort, af vac-
ker, regelbunden form, mera rundt än långdraget ovalt. Kroppens längd
syntes öfver medelmåttan, bröstet var väl hvälfdt, höfterna breda, formerna
för öfrigt starkt bygda och fylliga.» fnskildt meddelande dat. d. 21
April 1871. Jfr. Lindmans beskrifning öfver Karins balsamerade lik
(Anteckningar om Åbo domkyrka, s. 55) och de Eriks anteckningar i
Sabellici Aeneis, hvilka man ansett föreställa Karin Månsdotter (Ahl-
qvist: Erik XIV:s fängelse o. död, 8. 64).
mt tet Er Rn EA 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
