Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR: BREANDES, 419
Men nyromantikens egentlige dramatiske författare äro Heinrich v.
Kleist och Zacharias Werner, bägge högt begåfvade, men i synnerhet
den förre, som väl är att anse för skolans främste skald, liksom
han i bestämd plastisk form står före alla andra. Man saknar hos
honom det ovissa och svampiga i formen, som tillhör dem: men
det patologiska, begäret att helst framställa det sjukliga, som
spränger andens form, ha de gemensamt, och exempel härpå är den
öfverspända kärleken hos Kätchen v. Heilbronn, hvilken rent af går till
mani. Likaså älskar äfven Kleist det romantiska dubbelgängare-
väsendet och somnambulismen. Denna spelar till och med en roll
i hans yppersta drama, "Der Prinz von Homburg", ehuru handlin-
gen försiggår midt under allongeperukens tidehvarf. Dessutom äl-
skar Kleist liksom alla nyromantiske författare att i sina verk para
mystik med vällust och grymhet, och märkvärdigt nog har han ge-
nomfört detta mystiska element starkast i tvänne dikter med antika
ämnen, nämligen "Penthesilea”" och "Amfitryon”, om hvilken se-
nare Göthe sade, att den innehåller ingenting mindre än en om-
tydniog af den lättfärdiga antika myten i kristlig riktning, huru
Maria öfverskyggas af den helige Ande. — Werner, som är den
andre nyromantiske dramatikern, hufvudrepresentanten för den my-
stiska poesien, karakteriseras slutligen såsom en ingalunda förkast-
lig skald, smekande i formen och skicklig som karakterstecknare,
men äfven han, såsom alla romantiker, full af vällust, grymhet
och mystik (förf. säger öfver allt "religion”), hvarför han helst upp-
söker ämnen, vid hvilka han får fråssa i framställning af gräsliga
martyrer; ty "af blod och mörker kommer förlossning", — det är den
genomgående tanken i dessa stycken, som kulminera med ”"Macka-
beernas moder".
Med den ofvan antydda teckningen af Gentz såsom nyroman-
tisk politiker afslutas denna del af arbetet. —
Sådan är ungefärliga tankegången i förf:s arbete, och dessa äro
de anmärkningar, vi. ansett oss böra deremot anföra. Vi fästa
härvid uppmärksamheten derpå, att åtskilliga af nu anmärkta en-
sidigheter funnos redan i förre delen, men här framträda i skarpare
och mera utpreglad form, att andra först nu framträda fullt ohöljda,
och slutligen att förf. nu lika litet som förre gången låter oss klart
se en bestämd positiv åsigt framskymta bakom de bilder, han må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
