Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR: BRANDES. 415
glöd, stegrad till vällust, så att all sund och naturlig lifsform blef
matt och prosaisk och i stället exalterade och abnorma tillstånd
eftersträfvades och prisades. Så är sjukdom bättre än friskhet, nat-
tens skuggor bättre än dagens ljus. Ja, lifvet sjelft är en sjukdom, och
lif och död bli rolativa begrepp. Ur allt detta framgår den reli-
giösa mystik, som karakteriserar nyromantiken, det qvietistiska fros-
sande i en rent vegetativ tillvaro, £om slutar med att finna sitt
högsta uttryck i matematikens abstrakta former, hvarvid "gemy-
tets” lif är så koncentreradt, att det alldeles står stilla. Men i
dess ställe slår den öfverdrifna innerligheten öfver i krass ytter-
lighet, och romantikern kommer till en reaktionär ståndpunkt utan
like, hvarvid han på fullt allvar försvarar iaqvisition och obsku-
rantism och hatar reformationen såsom det fria tänkandets ur-
sprungskälla. Det är skada, att den lifliga teckningen, som myn-
nar ut i en rask bild af Novalis) lif, skall skämmas något genom
sjelfva slutet. Det innehåller en skarpt och väl utförd jämförelse
mellan Novalis .och Shelley, påpekande den stora olikheten dem
emellan, i opposition mot en fransk jämförelse, grundad på deras
förmenta stora likheter. Häri ligger naturligtvis intet ondt ; men sjelfva
slut-tablån kan gifva anledning till åtskilliga misstänksamma fun-
deringar. Mot Novalis" auktoritetsdyrkan sättes Shelleys frihetslu st,
men också mot den förres tro på en personlig Gud Shelleys er-
kända ateism, och i sluttiraden, der den på skampålen bekransade
De Foe framställes såsom sanningens, den hånade, men dock seger-
krönta sanningens bild, är man ej rätt säker, om han med den
sanning, som kransats af Shelley, men ej af Novalis, menar i
allmänhet det menskliga behofvet att i frihetens namn resa nacken
mot tyranniskt auktoritetstvång, eller om med sanningen menas
förnekandet af en personlig Gud, efter som äfven han är en auk-
toritet att buga sig för. Frågan är, med ett ord, om man här
kan läsa ett försvar för ateismen, och säkert är, att man så
velat göra. Vi för vår del fatta ej saken så. Ehuru det hela
förefaller något dunkelt i uttrycket, är det dock tydligt, att det
är Shelley, fribetsprofeten i allmänhet, som här ställes emot den
reaktionäre Novalis. Att förf. skulle försvara en atiestisk verlds-
åskådning strider allt för mycket emot hvad han sjelf yttrat i sin
< Antikritik” i det ställe, som vi förre gången derur citerade, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
