Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 : LITERATUR: BRANDES.
jag ’"dannes af en lang Roekke Billeder og Ideer", som samman-
hållas endast med hjelp af idéassociationer, och att, om vi icke
hade talsystemet och almanackan (!), skulle vi blott ba en ringa och
otydlig föreställning om vårt jag (sidd. 205—6). Läran är hemtad
ur Taines bok "De Pintelligence", men den blir icke sannare för
det. Att ingå i en vederläggning Hör dock icke till denna upp-
sats, vi vilja blott påpeka, till hvilken ytterlighet den leder förf.,
då han sid. 209, låt vara med ett inledande "ligesom", "ser for -
sit Öie Aandslivet udbrede sig og splitte sig vifteformigt’ (!).
Skulle icke en sådan syn rent af kunna kallas en romantisk hallu-
cination? Och det är i denna fantastiska sönderspjelkning afjaget,
som romantikerna äro positivisternas föregångare? Det är i denna
«Addition og Subtraktiont af individens egendomligheter, som
djupet i dess psykologi ligger? Och hvilka egendomligheter, "som
ellers netop synes at höre mest organisk sammen" med individen
är det då, som sålunda adderas och subtraheras? Förf. angifver
sjelf tvänne exempel & sidd. 210 och 211: det ena är, då indivi-
den beröfvas — sin skugga, det andra, då han förlorar — sin
spegelbild. Det är förmodligen första gången, som läsaren finner
menniskokroppens skugga och spegelbild upptagna som ingående
delar i psykologien eller läran om menniskans sanna väsen. Till
sådana ytterligheter kan det leda att obetingadt "jurare in verba
magistri”. |
Den derpå följande afdelningen om "det romantiske Gemyt"
torde deremot kunna räknas för den mest lyckade i denna del
af arbetet. Liksom i en grufva vid facklans osäkra sken föras vi
ned i det romantiska eller, ändå närmare, det tyska "gemytet’",
en grufva så djupt liggande, så dunkel, så egendomlig som någon
annan, och det är härvid Novalis, som skildras såsom den typiska
personligheten, för hvilken "gemytet" är den underfulla inre verld,
i hvilken han omsmälter allt, för att på deglens botten finna som
produkt: natt, sjukdom, mystik och vällust. För romantikerna var
«gemytet" allt, och de satte Göthe så högt ej för hans plastiska
kraft, utan för den stämningsfulla själsglöd, det <gemyt”, han vi-
sar, hvilket sedan hos romantikerna stegras till hetta, ja, når kok-
punkten, dervid förtärande alla fasta former och bilder. Detta
förtydligas nu genom Novalis, hos hvilken allt upplöstes i känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
