Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
katolsk prelat af en protestantisk. regering voro egnade att väcka
lidelser som länge slumrat, och ånyo skärpa sociala motsatser, hvilka
i lång tid varit nästan bortglömda. Ett enda litet drag hår blifvit
anfördt såsom särdeles betecknande för stämningen: det blef från
1840-talet sed, att de, som i tidningarne annonserade efter
tjenst, vidfogade uppgift om sin religion. Skilnaden i trosbekännelse
hade under nära ett århundrade ej varit något, hvartill man tagit
hänsyn i förhållandet mellan tjenare och husbönder, men blef nu
med ens en skarp social skiljemur, som bragte söndring in i alla
lager af befolkningen. TI literaturen, på predikstolen, i pressen
begynte också religionsifvern att föra ett språk, som under århun-
draden varit bortlagdt, och inom hela kyrkan reste sig en anda
af motstånd mot den "hedniska staten", hvilken alltsedan varit
stadd i ständig utveckling.
Kom så för preussiska regeringen nödvändigheten att sakta
gifva efter, och återtåget ändade snart med fullständigt uppgifvande af
de rättigheter, som staten förut ansett sig ega, utan att något nytt
skydd för dess intressen kunde åstadkommas. Man lyckades väl
undslippa förödmjukelsen att återinsätta Clemens August, hvars plats
blef skött af en coadjutor, men v. Dunin vände tillbaka till Posen,
och efter långvariga kinkiga underhandlingar med Rom uppgaf ändt-
ligen regeringon sin rätt att öfvervaka biskoparnes förbindelse med
den påfliga kurian samt sitt "placet" eller rättigheten att taga kän-
nedom om de kyrkliga publikationerna och inlägga veto mot deras
utfärdande. Slutligen utverkade sig ock det klerikala partiet ett
medgifvande, större än hvarje annat, eller upprättandet inom kul-
tusministeriet af en "katolsk afdelning", hvarmed också det kleri-
kala elementat faktiskt flyttade ia i sjelfva administrationen och åt
densamma gaf en sådan riktning, att det sedermera under lång tid
ej ens kunde komma någon konflikt i fråga mellan kyrka och stat.
När så 1848 års författningskris bröt in öfver Preussen och
Tyskland, visste den katolska kyrkan, nu såsom alltid enig och väl
på sin vakt, att äfven här taga vara på det moment inom den re-
volutionära rörelsen, som lofvade kyrkan mer än hon någonsin med
godo kunnat vinna af en absolut konung: på den abstrakta fri-
hetsprincipen. Redan i Maj 1848 hade ärkebiskopen af Cöln sam-
mankallat sina biskopar till ett kyrkomöte, hvilket såsom sitt pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
