Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADRT.
lådde Roms kyrka, blef det för de katolske furstarne, just i mån
af deras ortodoxa nit, en samvetssak att afbjelpa dessa brister. När
då Rom sjelf ej ville beqväma sig till besvärens afhjelpande, togo
farstarne saken i egen hand, och man ser Ferdinand I af Öster-
rike, Georg af Sachsen, Joakim af Brandenburg, Vilhelm af Bayern,
och än mera hertig Maximilian I, bedrifva den katolska kyrkans re-
formation med en ifver och en maktfullkomlighet, som icke mycket
eftergaf den saxiske kurfurstens eller landgrefvens af Hessen. Och ur
denna reformationsverksamhet stadgar sig snart en "jus circa sacra’"
inom de katolska territorierna, hvilken, äfven under ytan af katolskt
kyrkovälde och trångbröstadt bigotteri, åt den allt mer växande fuar-
ste-suveräneteten förbehåller vidsträckt myndighet öfver kyrkan.
Mer än en tysk småfurste har vid denna tid i känslan at sin frok-
tansvärda sjelftillräcklighet förklarat sig sjelf vara "både kejsare och
påfve inom egna landamären", och vid närmare påseende finner
man, att under 16:de, 17:de och 18:de århundradena har i de små
tyska staterna striden mellan andlig och verldslig makt oupphörligt
fortgått, oftast med stor framgång för den senare. BSärdeles liflig
har den varit i det strängt katolska Bayern, och från visitationerua
i midten af 16:de seklet ända till Montgelas” stränga tillämpning af
rent statskyrkliga doktriner, har furstemakten här utöfvat ett vid-
sträckt inflytande på kyrkans styrelse. Ett konkordat af 1583, af-
slutadt med biskoparne, skulle väl sätta gränser för de ständiga ingrep-
pen från den verldsliga maktens sida, men dessa gränser lemnade
dock ett stort utrymme för deh furstliga höghetsrätten öfver kyr-
kan. Ej nog, att vid hvarje prelatval erfordrades bifall af lands-
herren, som dervid alltid skulle ega en kommissarie närvarande; att
den andliga domsrätten inskränktes till "mere spiritnalia"; att bi-
skoparres disciplinärmyndighet öfver presterna kontrollerades, så att ’
t. ex. afsättning endast under vilkor af landsherrens godkännande
fick ske, och mången gång prester befriades från de dem af bisko-
parne ålagda straff. Fursten tillvällade sig ock uppsigt öfver prest-
bildningen, medverkade vid tillsättning af presterna, deltog genom
särskilda embetsmän i klostervisitationer, i uppsigten öfver själa-
vården, i förvaltningen af kyrkans förmögenhet; öfvervakade ord-
narnas förbindelse med sina utländska generaler, inskränkte bisko-
parnes rätt att beskatta sitt presterskap, upphäfde exkommunika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
