Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. 249
genom. fredlig eller krigisk beröring med hvarandra inhemtat kän-
nedom derom. Med ett dylikt antagande läte den konstaterade lik-
heten emellan de skandinaviska och de nordtyska (eller mecklen-
burgska) bronssakerna lätt förena sig. Man funne då en för-
klaring äfven för den något aflägsnare frändskap, som vår brons-
kultur har till den ungerska, en frändskap, vid hvilken hrr Mon-
telias och H. Hildebrand med rätta hafva fäst stor uppmärksam-
het. Det förefölle då också ej så underligt, att hittills ingen enda
fenicisk bokstaf har blifvit funnen på en skandinavisk sköldplåt
eller klipphäll, icke ens på Kivikstenen såsom förklaring öfver de
mystiska bilderna.
Men, säger prof. Nilsson, de äldsta bronssakerna äro de pryd-
ligaste, de som röja den mest utbildade smak (sidd. 2 ff.). Huru
skulle "den råe halfvilden”, "den halfvilde infödingen”, med: ens
hafva kunnat framalstra sådana mästerliga konstverk (sidd. VIII, 6)?
Alltså måste den nya kulturen i sin mognad hafva på en gång in-
trängt hos de vilda stammarne, skyddad af en mäktig och högt bil-
dad invandrarskara. Vi få längre fram se Worsaaes svar på detta
inkast. Det röjer tydligt nog böjelsen att på den förhistoriska ti-
den tillämpa analogien med nutidens "vildar", som plötsligt öfver-
väldigas af den moderna odlingen, då hon oförmedlad träder dem
till mötes. Men i forntiden dämpades motsatsen genom otaliga
skiftningar, om hvilka man ofta tvekar, huruvida de skola inordnas
på kulturens eller på barbariets sida.
Den Nilssonska teorien är det förnämsta profstycket af en
arkeologisk forskning, som så mycket som möjligt baserar sig en-
samt på fornsakerna. Denna sträfvan skulle ändå tydligare fram-
träda, om en del af de historiska hänvisningarna tänktes vara borta.
De äro alla af stort värde och ofta mycket upplysande, men för
bokens speciella uppgift, bevisningen af den feniciska invandringen
’i Skandinavien, äro många icke absolut nödvändiga. Utläggningen
i kap. 5 af Homeri poetiska, men mångtydiga skildringar af de
grekiske hjeltarnes underbara vapen kan hvarken förstärka eller
försvaga intrycket af de skäl, som äro hemtade blott och bart från
fornsakerna. Det samma gäller om det åttonde kapitlet, som hand-
lar om <Pytheas’ resa till Norden." Pytheas var från Massilia, en
dotterstad af Phoczea, der Apollo ifrigt dyrkades. Men Apollo är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
