Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
mot »sympatiers. Meningen blir fortfarande densamma. Att jag åter
dristat bestrida verkligheten af dennua sympatis upptäckter, det
torde väl ej vara någon förbrytelse. Den oss emellan onödiga stro-
fen om »god sed i vetenskapliga tvister» kan väl då också förfalla?
Huru väl det behöfves »sympati» för att se hvad jag för min
del i vår historia ej kunnat och ej kan upptäcka, och hur mycket
»sympatien», der den finnes i någon högre grad, kan åstadkomma,
det visar Genmälaren bäst sjelf i det näst sista stycket, der han
talar om det gemensamma i de nordiska rikenas historia. Då han
vid tal om detta »felless> säger: »der finnes (felles i vår historia:
allt hvad denne (gemensamme folkande) i Nordens historia skapat:
stordåd och hjeltebragder, lagar och institutioner, vetenske: ns och
konstens mästerverk, allt af beslägtadt skaplynne och natnrligen hö-
rande tillsammans» . . . vågar jag fortfarande påstå, att dessa sym-
patiens upptäckter ej passa ihop med historiens fakta, och att Gen-
mälarens sats antingen står i strid med den historiska sanningen
eller också icke har någon mening alls. Det kan t. ex. ej gerna
vara meningen, att alla stordåd och hjeltebragder, som i något af
Nordens tre riken utförts, varit gemensamma för dessa riken, ty
häfden vitnar om raka motsatsen: Sturens seger på Brunkeberg
och Clas Christerssons vid Bornbolm, Christiern H:s belägring af
Stockholm och Gert Rantzaus tåg uti Småland voro stordåd, som
ännu långt mindre kunna kallas »felles> för Svenskar och Danskar
än Rob. Bruces och Edvard I:s bragder voro »felles» för Engelsmän
och Skottar. År det åter blott Genmälarnes mening att tala om
allt hvad vi gemensamt utfört t. ex. af »stordåd och hjeltebrag-
der», så är det ståtliga uttrycket icke stort mer än en fras, ef-
ter som allt detta belöper sig till något så försvinnande litet
som — slaget vid Falköping och några små skärmytslingar i Sles-
vig. Och när Genmälaren sedan talar om, huru Svensken bör yfvas
öfver Danskarnes Juel och Tordenskjold, Dansken öfver Svenskar-
nes Engelbrekt, Sturar och Karlar, så måste detta bero på nå-
gon tankegång, som anticiperar på en okänd framtid. ’Ty att tan-
ken på Köpenhamns försvar mot Karl Gustaf åt oss Svenskar kan
meddela någon: annan upplyftande känsla, än den vi få af historien
om hvarje annan hjeltemodig frihetskamp, Saragossas mot Napoleon,
Rochelles mot Richelieu o. s8. v., eller att den sanne Dansken för
tåget öfver Bält, slaget vid Lund och freden i Roeskilde, eller den
sanne Svensken för Elfsborgs eröfring, freden i Knäröd och Tor-
denskjolds bedrifter kan hysa någon patriotisk sympati, det skall
Genmälaren icke få oss och säkerligen ej heller någon annan att
fatta. Hr OO. erinrar oss lifligt om ett yttrande af Orla Lehmann
vid samtal med några högre tyska officerare. Man uppfordrade ho-
nom att nämna några märkliga danska härförare, och han namngaf
sjöhjeltarna Juel och Tordenskjold. Nå — men härförare till lands?
Ja — da have vi jo vor Carl X Gustaf!
Men Orla Lehmann var en politisk profet; vi skrifva ju hi-
storien om det som varit. H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
