Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Redaktionen anser icke lämpligt att fylla tidskriften med po-
lemik, och det nu införda Genmälet har derför endast som -bihang
medföljt detta häfte. Det synes ej heller nödigt att ingå i ytter-
ligare granskning af de i Genmälet framstälda historiska åsigter,
så mycket mindre som dessa till väsentlig del endast äro uppre-
panden af innehållet i den artikel, från hvars uppfattning Recen-
senten vågat afvika. De begge åsigterna ligga nu bredvid hvar-
andra, i 3:dje och 6:te häftet af denna årgång, till läsarens egen
jämförelse; må han sjelf döma!
Men ett par tillrättavisningar anser jag, recensenten, mig böra
i korthet besvara. Genmälaren har s. 8 fäst min uppmärksamhet
å ett »historiskt misstag» bestående deruti, att jag å s. 265 ytt-
rat, att det Danska konungaväldet »pallt ifrån Valdemar den stores
tid täflat med Läbeck om herradömet öfver Östersjöns. Vore
det här fråga om en akademisk disputation, skulle det visserligen
ej vara omöjligt att uppehålla satsen; jag skulle t. ex. erinra derom,
att Läöbeck dock redan 1188, 6 år efter Valdemars död, erhållit af
kejsaren ett frihetsbref på handel med alla Östersjöns folkslag och
således redan då måste ansetts befogadt att syfta högt. Men det
är här ej värdt att tvista om sådant; saken är helt enkelt, att jag
i dessa få ord gjort mig skyldig till ett oriktigt uttryck, som vis-
serligen icke det ringaste inverkar på framställningen, men hvilket
dock härmed må rättas. Orden böra lyda: »det danska konunga-
väldet som allt sedan Valdemar den stores tid sträfvat efter
berradömet öfver Östersjön». Den verkliga täflan med Löbeck kom-
mer mycket riktigt något senare.
Den andra tillrättavisningen, den af >mera enskild natui», i
genmälets sista stycke, kan jag icke taga så allvarsamt som gen-
mälaren. Han må vara öfvertygad derom, att jag för hans forsk-
ning hyser så mycken högaktning, för hans person så mycken
vänskap, att jag ej skulle kunnat mena alla de fula saker, han
här utmålat. Jag hade sagt: »den nordiska enhetstanken har i se-
nare tider fått större betydelse, och man har derför helt naturligt
kommit att i häfderna gspeja efter anor åt densamma» och jag till-
lade derefter: »men längre än till det yttre skenet får man knapt
händelserna att passa ihop med dessa sina afsigters,. Utan tvifvel
ligger häri den tanken, att dev politiska synpunkten betingat den
historiska uppfattningen, och helt visst gäller detta mitt omdöme
Hr Odhner främst bland svenska författare, men ännu mer Allen,
Jörgensen, Rosenberg m. fl. Men huru är det möjligt, att Genmä-
laren kan taga den tanken så illa? Har han icke sjelf på samma
sida till mig oförtydbart yttrat, att jag ej varit i stånd att se de
felles nordiska dragen i de tre rikenas historia derför, att jag osak-
Rat sympati för sjelfva sakenp. Det är enligt hans egna ord »sym-
patien» för den nordiska enhbetstanken, som är förutsättningen för
upptäckten af de gemensamma, nordiska enhetsdragen i vår histo-
ria. Hvad annat har jag väl kunnat mena? Är det ordet »vafsig-
terov, 30m sårat, skyndar jag genast att med en ursäkt utbyta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
