Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 H. TH. BUCKLE.
B. sålunda förfalskar sina syllogismer; han rår ej för att begreppen
på detta sätt leka med honom. Följden är imellertid, som läsaren
ånyo finner, att man vid hvarje försök att taga fatt på hans åsigt,
invecklar sig i en trasslig härfva af formela oriktigheter, som först
måste redas undan. Men bakom allt detta ligger dock ytterst till
grund för Buckles uppfattning af frågan intet annat än den gamla,
men evigt nya sedolära, som reducerar all moral till en beräkning
af skada och nytta. Intolerans och krig äro dumheter — det
är hufvudsaken; och dumhet är också allt annat, som moralisterna
kallat för last eller brott. Immoralitet är till sitt väsen intet annat
än okunnighet om handlingarnas följder, oförmåga af beräkning.
Att Buckle icke vågat eller förstått att utsäga denna. tanke, utan
fortfar att tala om moralitet såsom pågot annat än förstånd, det
har vållat, att han mer än vanligt ger hugg på sin bevisning; men
tydligt är, att hela hans lära står och faller med nämda antagande,
och att hela hans föregifvet originela uppfattning af historiens lagar
endast är ett uppkok på Bentham.
Här är ej stället att ingå i en filosofisk vederläggning af denna
sedolära; som bekant, drifves den lätt nog från siva egna förut-
sättningar till sjelfmotsägelse, och hänvisar dermed på en annan
princip. Hufvudsaken är blott att konstatera, huru Duckles hi-
storiska åskådning, som på ett ställe t. o. m. uttryckes så, att
«civilisationens fortgång utmärkes af de intellektuela lagarnas soger
ändan skall det visas, att den religiösa tron i sjelfva verket konseqvent
förer till ofördragsamhet. »Om en person var öfvertygad» heter det, »att
den enda sanna religionen var den han bekände, om han äfven var
öfvertygad, att de som dogo i en motsatt tro voro dömda till
ett evigt förderf, och om dessa öfvertygelser voro hos honom så
djupt rotade, att de ej medgåfvo den aflägsnaste möjlighet af ett tvifvel,
då kunde han med rätta draga den slutsatsen, att det är ett barmher-
tighetsverk att straffa kroppen för att rädda själen och skaffa odödliga
varelser frälsning i ett kommande lif, skulle han än använda så skarpa
botemedel som snaran eller bålet». Klyftigt hafva dominikaner och
jesuiter försvarat autodaféns rätt, och mycket ofog hafva de drifvit
med Aposteln Panuli ord i I Kor. V. 5; men på samma gång som de
sagt, att den som dör i kätteri ovilkorligen dömes till osalighet, hafva
de helt vist icke deraf dragit eller kunnat draga den slutsatsen, att
bålet räddar den i döden otrognes själ till saligheten. Och om de be-
visat så, hafva de tydligen ej gjort det med »prättar. Ty för hvar och
en annan än Buckle upphäfva dessa bägge satser hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
