Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. 525
man betänker, att de till språket denationaliserade götarne likväl
hafva fått behålla sitt gamla ärliga namn. Må förf. icke invända,
att "en assimilation småningom uppstod, hvilken icke blef utan
återverkan på det segrande elementet", och "att de två elementen
voro sings emellan befryndade, ursprungligen ett, fast till utveck-
lingen skilda” (sid. 57). Genom ett dylikt resonnement försvagar
han endast ännu mera argumenten för behofvet af en ny invan-
dring. Förf. talar aldrig om "assimilation", hvad fornsakstyperna
beträffar; här drifver han ständigt den satsen, att ett tvärt af-
brott har inträdt, emedan de båda elementen voro så "till utveck-
lingen skilda", att en lugn öfvergång från det ena till det
andra är otänkbar. Men emedan hans filologiska insigter säga ho-
nom, att man omöjligt kan karakterisera det svenska språket, så-
dant det framstår i våra äldsta skrifna urkunder, såsom ett bland-
ningsspråk, söker han att, hvad språket vidkommer, förringa skil-
naden emellan nordgermaner och sydgermaner, emellan de båda
hufvudgrenarne af den germanska stammen. Detta kan med skäl
kallas ett godtyckligt förfarande. |
De skäl, som skola bevisa, att den der eröfringen verkligen
har egt rum, äro icke många. I den egenheten, att benämningen
shärad" under medeltiden förekommer endast i Götaland, under
det att motsvarande landområde heter hundare" i Mälarland-
skapen och på Gotland, ser hr Hildebrand ett drag af svearnes
macchiavellistiska statsklokhet (sidd. 128, 216—219). De unnade
icke götarne att behålla det gamla namnet hundare, utan tvungo
dem att gifva sina landsindelningar den lägre titeln härad. Detta
var "ett nedsättande af de götiska hundarena, liksom ett begär att
frånkänna dem deras folkliga charakter" (sid. 129). Såsom bevis
för denna underliga åsigt kan icke gälla, att "härad förekommer
allenast i gådana nejder, der en sydgermansk befolkning kufvats
af en nordgermansk, i Danmark, i Götaland, i sydöstra Norge"
icke blott i norra Sverige, utan äfven i Vestergötland (Rietz, Sv. Dial.
Lex. 8. v.). Kröser, som enl. hr Hildebrand tillhör södra Sverige och
estsvenskan, förekommer i Dalsland, Nerike, och Finland, krösonlinn
i Vesterbotten och Blekinge, lin bärslinn i Vesterbotten och på Gotland.
(Rietz, anf. arb. s. vv). Sjö finnes äfven i Norge, isynnerhet i namn
(Fritzner, Oldn. Ordb. sg. v.; Aasen, Norsk Ordb. s. v.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
