Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET POMMERSKA KRIGET UCH FERSENS MEMOIREB. 5&05
het. Äfven hans omdömen om krigföringen väga icke litet, derföre
att de komma från ett ögonvittne och en deltagare med så stor
sakkännedom. Dock måste man emottaga dem med varsamhet; ty
Fersens lust att klandra och nedsätta förnekar sig icke heller i
denna del af hans memoirer. Han tillbakavisar ofta med rättmätig
harm regeringens och allmänhetens tadel öfver krigshären och dess
anförare; men knappast torde någon hafva uttalat bittrare klander
öfver generalerna än Fersen sjelf i dessa anteckningar. Den första
öfverbefälhafvaren fältmarskalken Ungern Sternberg, som visserligen
icke var vuxen det höga förtroendet, frånkännes (s. 12) all slags
förmåga ända derhän, "att han var nära nog duglig till ingen-
ting." Nästan ännu värre än den gamla Mössan tilltygas den gamla
Hatten, riksrådet Rosen; teckningen af honom (sid. 27) är en rik-
tig karrikatyr, saun i hufvuddragen men öfverdrifven och färglagd
af personlig ovilja "). Den tredje öfverbefälhafvarens, general Ha-
miltons obesluätsamhet framhålles och förlöjligas så ofta som möjligt.
Äfven den fjerde, Fersens egen vän och frände, den utmärkte Lan-
tipgshausen undslipper icke alldeles helskionad; väl omtalas hans
karakter med vederbörliga loford, men nog får läsaren förstå, att
han egentligen icke hade hufvud för sin plats, (sidd. 89, 157, 181)
i synnerhet som han icke förstod att följa Fersens råd (sidd. 169,
179). — Teckningen af det öfriga generalitetet är ungefär lika litet
uppbygglig. Om den opålitlige och ränkfulle grefve Liewen med-
delas åtskilliga drag för att visa, huru skadlig han var vid krigs-
hären. Adam Horns oförsigtighet, Hessensteins sjelfklokhet och
oerfarenhet, v. Lingens oskicklighet, Carpelans dumheter o. s. v.
framträda i bjert dager. Endast Ehrensvärd undgår tadel. Der-
emot är Fersen icke lika frikostig på loford, äfven der sådana skulle
+) Huru långt det inbördes misstroendet inom Hattparticts högre re-
gioner kunde gå. visas af följande: När riksrådet Rosen reste ut till
Pommern, begagnade Ekeblad tillfället att med honom skicka ett bref
till Fersen, innehållande en chiffre, som de för säkerbets skull kunde be-
gagna i sin brefvexling. 1 svaret (af den lö Januari 1758) berättar Fer-
sen, &tt Rosen hade qvarhållit brefvet i fem dagar, och när han ändtli-
gen sände det till Fersen, tyckte sig denne på sigillet märka, att d
varit öppnadt. hvarför han icke ville begagna sig af chiffren. Fersens
misstanke kan vara ogrundad — men sådane tankar hyste man om
hvarandra.
Neenask Tidskrift, 1872, E:te häft. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
